... i vilken vår hjältinna bara är

När juldagsmorgon glimmar... jag vill till stallet gå...

Njah... Kanske inte ändå. Men hade gymmet varit öppet hade jag nog åtminstone funderat över möjligheten att gå dit. Och det är väl ändå så att det är tanken som räknas..?
Hade jag å andra sidan haft ett närbeläget stall hade jag nog gått dit en sväng, faktiskt. Inte i förhoppningen att finna Gud, men däremot pälsklädda lyckopiller.

Idag ska jag bara vara. Är någon hungrig finns det mat att ta fram. Är någon kaffesugen finns det kaffe att brygga. Vill någon ha glass är det bara att öppna frysen. Är någon törstig är det bara att traska ner på byn och köpa sig något. Eller dricka saft/vatten som är de enda alkoholfria alternativen just nu.

Jag ska slasa omkring i raggsockar (de är väl använda och nästa projekt bör nog vara att lära mig sticka sockar...), dricka kaffe och läsa. Jag ska inte äta. Inte mycket, i alla fall. Jag känner mig redigt uppblåst och FET. Därför ska jag också ta ett par rejäla promenader idag. Det är milt, grönt och torrt så det blir sköna rundor. Och sällskapet blir gott; Johanna stannar några dagar till.

Nu börjar Linus och Simone vakna till liv; ska hålla dem sällskap till frukosten...

Stay tuned...