... i vilken vår hjältinna möter döden

Kolla! Gulligt, va'? Det är ett iPodfodral i lovikkagarn. Johanna får det till sin iPod Classic. Jag tror hon blir glad att den lille rackaren slipper frysa...

Jag lyckades med konststycket att få en toklång arbetsdag idag igen. Men å andra sidan har jag dokumenterat varenda en av mina elever och deras arbete och exakt hur de ligger till och varför jag ger dem det betyg jag ger dem. Eller varför jag inte ger betyg, i vissa fall. Jag har också hunnit ett par bra samtal med kollegorna samt inviga (flera gånger!) den nya kaffemaskinen i personalrummet. Kaffet smakar väl ungefär som i den förra men latten och chokladen är godare. Dessutom är den baserad på mjölk och inte på grädde som i den gamla. Nu kan jag emellanåt belöna magen med något snällt under långa eftermiddagar.

I mitt vardagsrum har döden passerat. Den tog med sig min cyklamen.












Jag fryser. Detta trots att jag har på mig träningsbyxor, långärmad luvtröja, strumpor och raggsockar. Just nu dricker jag, den "sena" timmen till trots, nybryggt Blue Java. Om en stund går jag över till te. Det kanske hjälper bättre. I övrigt är det en sådan kväll då jag egentligen skulle vilja krypa ner under täcket nu, med lite soft musik och så Stephen King, då. Jag blev så otroligt sugen på Ryan Adams när jag öppnade Kings Liseys berättelse tidigt i morse och såg en bit ur texten till en underbar låt - When the Stars Go Blue - på försättsbladet;

Where do you go when you're lonely?
Where do you go when you're blue?
Where do you go when you're lonely?
I'll follow you
When the stars go blue...

Den låten försätter mig i en alldeles särskild, lite bitterljuv, sinnesstämning. Jag fick tips om den av en nära vän och spelade den mycket för några år sedan, då jag var nyskild och njöt av stillheten och lugnet i mitt nya hem. När jag lyssnar till den minns jag både det speciella ljuset om höstkvällarna i mitt vardagsrum, känslan av ro och långsamma, sköna kvällar med en god vän och motsträvig singelmalt från Skottlands västligare öar.

Kanske skulle jag följa min känsla och krypa i säng. Jag sov inte så mycket inatt och jag skulle troligen falla i koma på studs. En lockande tanke. Indeed.