... i vilken vår hjältinna bab(b)lar

När jag kom hem från jobbet idag låg det en liten hög med post på mattan nedanför brevinkastet. Mestadels reklam och rabatterbjudanden. Kommunens miljökalender (årets tema är kulturminnen och sevärdheter). Och så Språktidningen. Denna pärla till tidning! Efter diverse pyssel fixade jag mig en kanna kaffe (Blue Java) och satte mig att läsa i godan ro.

Bland annat hittade jag en kort artikel där det berättades att en pjäs med namnet Babelfish Tartuffe spelats i Dublin. Den franska teatergruppen hade översatt pjäsen från franska till engelska med hjälp av Babelfish, rakt av.

Jag måste testa. Tyvärr har inte Babelfish någon översättning till/från svenska så vi får hålla tillgodo med det här:

"I dream of white Christmas
just as that which I had the practice to know
where the summits of tree scintillate
and the children listen
to hear bells of sledge in snow."

Vad jag gjorde var att ta texten till White Christmas, låta Babelfish översätta den till franska och sedan ta den franska översättningen och översätta tillbaka till engelska. Så här såg den ut från början:
"I'm dreaming of a white Cristmas
Just like the ones I used to know
Where the treetops glisten
and children listen
To hear the sleigh bells in the snow..."

Vad ville jag då med detta? Inget särskilt, kanske. Men... jag tycker det är kul att se vad som händer med språket när man börjar leka med det. Och vem vet? Kanske blir det något jag kan använda på jobbet, t o m?

Just det, ja. Jag skulle ju lägga ut bild på muddarna jag gjorde igår:












Jag tycker de är ganska najsiga. Dessutom är de mycket varma och gosiga. Tyvärr är färgen fel, dock. Jag får skylla mig själv; jag vet ju att det är dumt att köpa garn på nätet eftersom jag varken kan känna hur garnet känns eller få en korrekt uppfattning om färg/nyans. Just det här garnet såg ut att vara ganska mörkt när jag kollade det, men i själva verket är det ljust lila. Någon som vill ha dem?

Jag bläddrar vidare i Språktidningen. En notis handlar om skrivregler för bloggare. Inte om hur eller vad man ska skriva, utan vad man inte ska skriva. (Några kursiverade kommentarer moddade av mig):
1. Skriv aldrig om hur lite du skriver. Be inte heller om ursäkt för detta. Lugn, bara lugn - de som läser din blogg låter sig också underhållas av andra bloggar...
2. Skriv inte att du ska sluta blogga... för att sedan komma tillbaka (som om inget hänt) 24 timmar senare.
3. Var går gränsen mellan det offentliga och det privata? Troligen strax innan publicerande av chatt- eller epostkonversation utan att du fått den andra partens medgivande.
4. Skriv aldrig något - positivt eller negativt - i utbyte mot en gåva. Din trovärdighet är allt. Amen to that!
(Källa: Erik Stattin, Språktidningen 3/07)

Vill ni läsa mer får ni börja prenumerera, eller kanske slå en lov kring tidningshyllorna i ert lokala bibliotek. ;-)

Nu har mörkret fallit utanför. Kaffet är kallt. Men det lyser så varmt i fönstren runt gården. Jag tycker det skulle göra det alla kvällar från oktober till mars. Men jag får glädja mig åt de som är nu. Det är lite kyligt också. Termometern ligger precis på nollan. Jag borde verkligen gått ut en runda ikväll. Jag blir så trött och less på mig själv för att jag lagt all träning på hyllan i flera veckor nu. Det är inte att jag inte orkar; det gör jag. Men... plötsligen har jag tappat lusten och jag kan fan inte hitta den. Och genast börjar magen både se och kännas svullen och eländig. Och jag känner mig usel och låg och misslyckad och... TJOCK. Fanfanfan. Det är ju inte ens halt ute. Jag är frisk och i god kondition. Jag har skitfina träningsskor. Nya träningsbyxor och varma goa tröjor. Jag har ju t o m alldeles sprillans nya, värmande, gosiga pulsvärmare och mp3spelaren är nyladdad med bra träningsmusik...

Vad ska jag skylla på?