Igårkväll, medan jag höll ett öga på Van Veeteren, stickade jag klart den andra lovikkavanten också. A small step for mankind, but a giant step for yours truly. Jag kunde! Jag KAN!
Nu funderar jag som bäst på vad som ska få lov att bli min nästa utmaning i stickandets värld. Om Nina på Nysta (Stockholmsbutik jag inte hann besöka förra helgen, men som jag har mailkontakt med) är snabb kanske jag redan idag, eller i morgon, får hem mönstret och garnet till de flätade pulsvärmarna, à la bågskyttsvantar. Annars får jag fortsätta leta det perfekta mönstret till en riktigt snygg, enkel (inte nödvändigtvis lättstickad, utan mer stilren) topp för det lila, helt ljuvliga garnet i silke/alpacka. Närmast ska det dock bli ett iPodfrodral av resterna på lovikkagarnet.
Det är "lugnt" på jobbet idag. Kompetensutvecklingsdagar. Dock verkar det ha blivit en grov miss i planeringen. Vi skulle jobba i grupper, men samtidigt gavs möjligheten att övervara en förmiddagsföreläsning på temat mångkultur/mångfald. Många anmälde sig - så nu finns inte en enda "hel" (läs: arbetsför) grupp på hela bygget... Jag kanske skulle tagit med mig stickningen? ;-)
Utanför mitt fönster är måndagsmorgonen milt grå. Det är blött och gräsmattorna är fortfarande gröna. Det här är en av de där dagarna som aldrig ritkigt vill lyfta; det kommer att vara skymning hela dagen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar