I gratistidningen Stockholm City (som hittills inte har en suck mot Metro IMO) smälls en Bonnläpp Special upp på ett uppslag. Femton tips serveras, för nyanlända bonnläppar. BAH! säger jag om den. Den var verkligen inte mycket att ha.
Jag kommer att, som en oregelbundet återkommande bloggfeature, ge er Den Riktiga Bonnläppens Guide Till Stockholm, istället. Av det tidningen listade var det väl egentligen bara ett tips som jag tyckte verkade pittoreskt nog att ta med här i bloggen och det handlar om vart man ska gå för att känna sig riktigt stockholmsk. Tidningens tips var att lägga sig i parken vid Bofils båge (vid ”huset som svänger”, Peter och Netti!) med en flaska Explorer, och fillesofera lite. Det kan nog vara värt att testa för att se hur de egentligen känner sig, de här stockholmarna. Är man riktigt true gör man det nog så här års.
En egen bonnläppspaning jag gjort är annars systembolaget i Tensta. Dit åker man och handlar om man är van att det max är två andra inne samtidigt, när man ska handla helgens vinranson. I mitt fall (i förrgår) var det inte ens två andra kunder, utan en kassörska och en vakt. Men var lugna och fina nu; det kommer fler tips framöver!
Eventuellt kommer jag också att ge tips på små kulturvandringar i författares och böckers fotspår. Som en liten försmak kan jag berätta att när jag går ut från tunnelbanestationen vid mitt jobb så rundar jag den sim- och idrottshall som spelar en inte oviktig roll i Låt den rätte komma in, för att komma in till vår port. Det är för övrigt där jag ska träna med början nästa vecka (jäkligt schysst sorts jobbförmån på min ära!). Ah… ni får en till… I samma bok (och i inledningsscenen i filmversionen) sker ett bestialiskt vampyrmord i en gångtunnel i Råcksta. Den passerar min arbetslagskollega Marianne på väg till och från jobbet. Smarrigt! ;-)
Gårdagen förflöt bra och jag fick tillfälle att bekanta mig med ytterligare ett par elever. Så sakteliga börjar jag också komma i lite mer närkontakt med mina nya arbetskamrater. Jag tror jag kommer att trivas bra tillsammans med dem även om jag kommer att känna ett stort tomrum efter ett några sköna kollegor i Emmaboda. Men vi håller ju kontakt, så det är ändå lugnt.
Små nyhetsgrunkor jag lagt på minnet är annars:
- Olle Ljungström har äntligen släppt en platta. ”Sju” heter den och den ska helt klart köpas in!
- I finanskrisens spår har försäljningen av blodpudding – a k a förortsbiff - gått upp med 10%. Det är inte jag. Jag lovar.
- Fanny (systerdottern) drattade av en häst idag, men kravlade sig raskt upp igen.
- Råttor har siktats vid ett Burger Kingställe, i stan. Knappast förvånande. Det finns minst lika mycket råttor som det finns människor och i städerna ökar troligen antalet, med tanke på tillgång till mat och husrum. Men visst är det äckligt. Dock tror jag inte det är något som BK kan vara exklusiva med; jag tror att råttor är demokratiska och inte tar hänsyn till klass på stället de frekventerar. Men desto större anledning för restauranger och storkök att vara noggranna med hygienen och t ex inte plocka upp mat som fallit på golvet, i syfte att sedan servera det… Samt sanera, förstås. Man kanske skulle jobbat i skadedjursbekämpningsbranschen, istället?
Tror ni jag gick ner till förrådet med tomkartongerna, förresten? Nä. Just det. Det gjorde jag inte. Orka, liksom. Det får bli i helgen. Kanske.
Stay tuned, me lovely ones!
Jag kommer att, som en oregelbundet återkommande bloggfeature, ge er Den Riktiga Bonnläppens Guide Till Stockholm, istället. Av det tidningen listade var det väl egentligen bara ett tips som jag tyckte verkade pittoreskt nog att ta med här i bloggen och det handlar om vart man ska gå för att känna sig riktigt stockholmsk. Tidningens tips var att lägga sig i parken vid Bofils båge (vid ”huset som svänger”, Peter och Netti!) med en flaska Explorer, och fillesofera lite. Det kan nog vara värt att testa för att se hur de egentligen känner sig, de här stockholmarna. Är man riktigt true gör man det nog så här års.
En egen bonnläppspaning jag gjort är annars systembolaget i Tensta. Dit åker man och handlar om man är van att det max är två andra inne samtidigt, när man ska handla helgens vinranson. I mitt fall (i förrgår) var det inte ens två andra kunder, utan en kassörska och en vakt. Men var lugna och fina nu; det kommer fler tips framöver!
Eventuellt kommer jag också att ge tips på små kulturvandringar i författares och böckers fotspår. Som en liten försmak kan jag berätta att när jag går ut från tunnelbanestationen vid mitt jobb så rundar jag den sim- och idrottshall som spelar en inte oviktig roll i Låt den rätte komma in, för att komma in till vår port. Det är för övrigt där jag ska träna med början nästa vecka (jäkligt schysst sorts jobbförmån på min ära!). Ah… ni får en till… I samma bok (och i inledningsscenen i filmversionen) sker ett bestialiskt vampyrmord i en gångtunnel i Råcksta. Den passerar min arbetslagskollega Marianne på väg till och från jobbet. Smarrigt! ;-)
Gårdagen förflöt bra och jag fick tillfälle att bekanta mig med ytterligare ett par elever. Så sakteliga börjar jag också komma i lite mer närkontakt med mina nya arbetskamrater. Jag tror jag kommer att trivas bra tillsammans med dem även om jag kommer att känna ett stort tomrum efter ett några sköna kollegor i Emmaboda. Men vi håller ju kontakt, så det är ändå lugnt.
Små nyhetsgrunkor jag lagt på minnet är annars:
- Olle Ljungström har äntligen släppt en platta. ”Sju” heter den och den ska helt klart köpas in!
- I finanskrisens spår har försäljningen av blodpudding – a k a förortsbiff - gått upp med 10%. Det är inte jag. Jag lovar.
- Fanny (systerdottern) drattade av en häst idag, men kravlade sig raskt upp igen.
- Råttor har siktats vid ett Burger Kingställe, i stan. Knappast förvånande. Det finns minst lika mycket råttor som det finns människor och i städerna ökar troligen antalet, med tanke på tillgång till mat och husrum. Men visst är det äckligt. Dock tror jag inte det är något som BK kan vara exklusiva med; jag tror att råttor är demokratiska och inte tar hänsyn till klass på stället de frekventerar. Men desto större anledning för restauranger och storkök att vara noggranna med hygienen och t ex inte plocka upp mat som fallit på golvet, i syfte att sedan servera det… Samt sanera, förstås. Man kanske skulle jobbat i skadedjursbekämpningsbranschen, istället?
Tror ni jag gick ner till förrådet med tomkartongerna, förresten? Nä. Just det. Det gjorde jag inte. Orka, liksom. Det får bli i helgen. Kanske.
Stay tuned, me lovely ones!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar