... i vilken vår hjältinna längtar hem

Just nu är det väldigt lugnt här på jobbet. Dagens lektioner är klara, vi har ätit lunch tillsammans och nu spelar killarna pingis en stund innan vi skickar hem dem. Det känns väldigt ovant, faktiskt, att säga till sina elever att "vi slutar efter lunch, idag" och de vill stanna kvar ett tag. Även om studietakten och ambitionsnivån inte alltid är på topp är det ju ändå en slags kvitto på att de trivs och vill vara här. Det kan givetvis också vara på det viset att de inte vill vara någon annanstans.

Igår när jag åkte hem kändes det, med tanke på förberedelserna för nästa vecka, som att min korta smekmånad med jobbet nu är över. Det kommer in nya elever så gott som dagligen och allt är verkligen inte frid och fröjd. Det finns mycket tufft att möta och jobba med här. Fast det visste jag ju när jag började jobbet, så jag känner mig ändå hyfsat förberedd. Med tanke på verksamhetens art och ringa storlek kan jag självfallet inte skriva så mycket eftersom jag varken vill eller får lämna ut enskilda elever. Men mina tankar kring generella företeelser lär ni få dras med. Våra ungdomar befinner sig ofta i det stora utanförskapets utmarker och är trötta, besvikna och arga på allt och alla. Vår uppgift, framför andra, är att hjälpa dem tillbaka till - eller börja bygga - självkänsla och arbetsglädje. Ofta är det en stor seger att bara få dem att vilja komma hit, att faktiskt göra det och sedan stanna kvar under dagen. Tungt och energikrävande, men samtidigt roligt och spännande, att bygga relationer och skapa förutsättningar för motivation. Jag blir varm och glad inuti när någon faktiskt uttrycker något han, eller hon, vill göra med sin framtid. Eller som när tjejerna fick träffa en kvinna från Tjejzonen igår och plötsligt började ta tag i idrotten för att få idrottslektioner på sina villkor och inte killarnas i första hand. De diskuterade vad de ville göra och skrev ett brev till vår rektor för att lämna sina förslag till olika aktiviteter. GÖTT!

Det är - som sagt - rätt intensiva dagar och nu är jag trött och längtar hem. Vid fyratiden tänkte jag i alla fall packa ihop och åka hem. Handlingen klarades av igårkväll, så när jag kommer hem ska jag dra på stereon, hälla upp ett glas vin, ta ett städröj och sedan lägga mig i ett varmt, skummigt bad. Resten av kvällen ska tillbringas i mjuka kläder, med något gott, men enkelt, att äta... lite mer vin... musik... kanske någon film...

Men först ska jag smita över till Lag Syd (ja, våra lagnamn påminner om Robinson, jag vet... ;-)) och fredagsfika lite.
Ey... de e softisch, me lovely ones...