onsdag, mars 18, 2009

... i vilken vår hjältinna rastat en flock höns

Eller - om jag ska vara snällare - en hög vårystra småkalvar, kanske.

Det var outing idag, på jobbet, och Eugen, Philip och jag tog med oss ett gäng bängliga gossar till Tekniska muséet, för att se en tuff 4D-film om rymden. Man blir svettig innan man ens kommer iväg eftersom de sprätter åt alla håll och kanter, försöker låssasputta varandra framför tunnelbanetåg, spelar värsta skrammelmusiken på tåget, hoppar av vid fel stationer, frågar hur långt det är kvar och helt enkelt är som tonårskillar är mest. Två av killarna gissade på prestigefyllda bilmärken och en ville veta vad CD-märket på bilarna betydde och, som följdfråga, vad en diplomat är och gör. Ett par andra diskuterade vad en lägenhet på Strandvägen egentligen kan kosta och Philip berättade en sedelärande anekdot om en gång när han var med polare och festade på Stureplan och gick fram till ett par gussar och undrade om de ville följa med på efterfest, sedan.

- Visst, sa tjejerna. Var bor du?
- Rinkeby, sa Philip och i detsamma var tjejerna puts väck.
Efter en liten stund gick han fram till ett par andra tjejer och ställde samma fråga igen.
- Visst, sa tjejerna. Var bor du?
- På Strandvägen, sa Philip.
Tjejerna erbjöd sig till och med att betala taxin dit. På studs...

Tyvärr kom vi några minuter för sent så filmen missade vi, men det fanns mycket annat att titta på och göra och dessutom möjlighet att liksom bara lära känna varandra bättre. Relationsbygga. De kan vara så vansinnigt roliga - åtminstone i mindre portioner - och deras munterhet lyckades faktiskt sprida sig även till några medväntande vid hållplatsen utanför muséet. Kanske gjorde också den intensiva vårsolen sitt till? Vem kan vara sur och grinig när solen formligen sprutar värme och kärlek över oss?

Jag pekade upp mot Kaknästornet och undrade hur många av killarna som varit där. Ingen. De lämnar sällan förorten och om de gör det är det knappast för att ägna sig åt sevärdheter och annat märkvärdigt. Det ska vi råda bot på, tänkte jag. Under våren ska jag se om vi helt enkelt kan turista lite!

Och... jag tror jag ser igenom en del av munterheten, flamset och tramset; de är helt enkelt lite pirriga och nervösa. Det är en sak att vara kung när man går över torget hemma i sina egna hoods, men något helt annat att plötsligen befinna sig på exempelvis Norrmalmstorg...

Jag skildes från mina kollegor och adepter vid Kungsträdgården och gick förbi Slottet mot gamla stans t-banestation. Runt slottet var det någon slags skidjippo med längdskidtävling på konstsnö. Just när jag traskade förbi hälsade en speakerröst "Hans majestät Konungen" välkommen till evenemanget. Men jag gick vidare. Landets störste bidragstagare hör inte till kategorin "sevärdheter och annat märkvärdigt".

På hemvägen hann jag läsa det alternativa slutet/fortsättningen på Hanteringen av odöda. Vackert, Ajvide! Vackert!

Nu är jag hemma och har ätit knäckemackor och druckit en bautamugg te och känner mig ganska styrkt och redo att bege mig ut igen, om någon timme. Vi ska kolla in Bruno K. Öijer på Södra Teatern, P och jag. Det ska bli mer än najsigt, det!

2 kommentarer:

pärlbesatt sa...

Än en gång säger jag att det låter som du dels trivs, dels funnit dig snabbt som satan. Vad roligt att läsa!! :)

Lag Sydöst

dyermaker sa...

Ja, jag trivs! Och jag finner mig lätt, men inser också att mycket återstår att upptäcka och förhålla mig till.

Fika snart!