tisdag, mars 17, 2009

... i vilken vår hjältinna är lyhörd

Inte så mycket jag som min lägenhet. Allt hörs liksom inte; jag hör till exempel sällan grannarna prata med varandra (kanske kommunicerar de inte?), dammsuga (vilket kan bero på att jag är borta hela dagarna) eller i övrigt skramla omkring. Det jag däremot hör är hur schäfern som bor vägg-i-vägg alltid skäller ute i trappuppgången (men aldrig innanför deras dörr) och - värst - hur grannen ovanpå kissar så det skvalar. Jag får en känsla av att han står ända ute i sin hall och liksom muntert, alternativt malligt, siktar in mot toastolen. Det spelar ingen roll om jag befinner mig i mitt eget badrum, i sovrummet eller t o m köket... det där skvalandet hörs överallt. Måttligt fräscht, liksom.

Kan jag lägga en lapp i hans brevlåda, tror ni, och uppmana honom att fortsättningsvis sitta och kissa?

Inga kommentarer: