Från fönstret, vid vilket mitt skrivbord står, ser jag hustak, höga hus och mycket blå himmel just nu. Från söder driver det in en del gråa moln, men det känns ändå lite hoppfullt vad gäller att snart kunna komma hem från jobbet och det fortfarande är så ljust att jag kan springa en runda i skogen.
På eftermiddagsfikat pratade vi om utsatta ungdomar. Inte så konstigt med tanke på den verksamhet vi arbetar i, kanske, men det vi diskuterade var fenomenet med barn (definition: sådana som inte fyllt 18 år) som kommer hit från andra länder utan föräldrar eller andra anhöriga och som skickas tillbaka till det land de kommer ifrån, trots att man inte vet vad som väntar dem där. Eller så vet man... I vilket fall är det märkligt och vi fundrade på om man verkligen kan göra så med tanke på FN:s barnkonvention (exempelvis artikel 22) och deklarationen om mänskliga rättigheter? Sedan gled samtalet över på hur vi kan lyfta dessa och andra frågor i diskussioner tillsammans med våra elever. De har många tankar och fundringar utifrån egna erfarenheter som är väl värda att ta tillvara. Kanske lägga en tid varje vecka för detta? Det kan vara en bra idé. Jag har redan hunnit ha bra diskussioner kirng spännande ämnen som t ex graffiti och varför det är så viktigt - och den diskussionen förde vi dessutom på engelska, "mina" killar och jag! Not bad, huh? ;-)
Nu börjar det bli dags att samla ihop mig och åka hemåt. Jag ska använda restiden (ungefär en timme) till att läsa och fundera på något intressant sätt att arbeta med en faktatext i ämnet historia, utifrån ett Svenska-som-andraspråksperspektiv. Det är i alla fall tanken. Kanske blir det så att jag istället pluggar i iPoden och somnar. Väl hemma ska jag fixa mig en lätt med smarrig middag och sedan ta tag i det där med tomlådorna som ska kånkas ner till källarförrådet. Som vanligt lär jag sedan däcka före nio...
Ni glömmer väl inte att kramas, me lovely ones?
På eftermiddagsfikat pratade vi om utsatta ungdomar. Inte så konstigt med tanke på den verksamhet vi arbetar i, kanske, men det vi diskuterade var fenomenet med barn (definition: sådana som inte fyllt 18 år) som kommer hit från andra länder utan föräldrar eller andra anhöriga och som skickas tillbaka till det land de kommer ifrån, trots att man inte vet vad som väntar dem där. Eller så vet man... I vilket fall är det märkligt och vi fundrade på om man verkligen kan göra så med tanke på FN:s barnkonvention (exempelvis artikel 22) och deklarationen om mänskliga rättigheter? Sedan gled samtalet över på hur vi kan lyfta dessa och andra frågor i diskussioner tillsammans med våra elever. De har många tankar och fundringar utifrån egna erfarenheter som är väl värda att ta tillvara. Kanske lägga en tid varje vecka för detta? Det kan vara en bra idé. Jag har redan hunnit ha bra diskussioner kirng spännande ämnen som t ex graffiti och varför det är så viktigt - och den diskussionen förde vi dessutom på engelska, "mina" killar och jag! Not bad, huh? ;-)
Nu börjar det bli dags att samla ihop mig och åka hemåt. Jag ska använda restiden (ungefär en timme) till att läsa och fundera på något intressant sätt att arbeta med en faktatext i ämnet historia, utifrån ett Svenska-som-andraspråksperspektiv. Det är i alla fall tanken. Kanske blir det så att jag istället pluggar i iPoden och somnar. Väl hemma ska jag fixa mig en lätt med smarrig middag och sedan ta tag i det där med tomlådorna som ska kånkas ner till källarförrådet. Som vanligt lär jag sedan däcka före nio...
Ni glömmer väl inte att kramas, me lovely ones?
Inlägg
2 kommentarer:
Jag känner en tjej som jobbar (jobbade ?) med just sådana barn i din förrförra hemstad... Hon berätade hur hemskt det ibland kan kännas, att de vid något tillfälle hade en hel bunt barn (syskon samt kusiner med varandra) som kom hit med en farmor/mormor och den gamla tanten sagnade ner och dog i princip i samma ögonblick som de landade i Sverige... ungarna ensamma rotlösa i nytt land, inga pengar, ingen som kan någon Svenska/engelska, krigsskadade och rädda å så sorgen efter sitt enda ankare... Men att få hjälpa dessa barn att få göra skillnad, det är det som är grejen med att jobba med sådant.
Fritidsgården där jag jobbade innan ligger ute i ett samhälle ditt migrationsverket skeppar asylsökande och där socialen har lägenheter... i hus som nog borde vara utdömda... usch! jag blir arg bara jag tänker på det...
Några av "mina" tonårstjejer på gården berättade sina historier för mej, hur det kom sig att de åkte, hur de hamnade här, vad som hänt innan och vad som hände när de kom hit. Jag önskar inte min värsta fiende en del av de grejer som töserna upplevt.
Det var dock skönt att få veta, att få tjejernas förtroende för det fick mej att lättare förstå och hantera saker och ting...
Annaanna> Att ha någon som lyssnar... och bryr sig... är stort!
Skicka en kommentar