Det blev sent igår. Väldigt sent. Föreställningen med BKÖ var grym och efter en sådan går man liksom inte bara hem och somnar. Hjärnan gick för högvarv; och hjärtat också. Det fanns så mycket att fundera över och prata om. Att recensera själva föreställningen överlåter jag till ett av hans allra största fans att göra - själv nöjer jag mig just nu med att konstatera att han gjorde de dikter jag allra helst ville höra honom göra. Jag får återkomma till detta ikväll, kanske, för det är strax dags för mig att kliva ut i den soliga, men kyliga, morgonen och se staden vakna medan jag åker igenom den. Det är vackert nu.
Har ni tänkt på hur skarpt och klart ljuset är just nu? Allting får liksom rakbladsvassa konturer och till och med höghustaken som jag ser från fönstren i mitt arbetsrum ser lite... hoppfulla ut.
Ut och njut lite av den smygande våren, me lovely ones!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar