... i vilken vår hjältinna blivit utmanad

(Mycket liten Sméagol)
"Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma."

Det här meddelandet fick jag till min andra blogg. Jag svarade där och taggade sju medbloggare. En av dem taggade mig på den här adressen. Och... jag gör ett undantag från allt som överhuvudtaget luktar kedjebrev och svarar...

Här är sju önskningar:

- Att mina barn, jag själv och mina vänner ska få vara friska och må bra och ha många roliga och fina stunder tillsammans! Det är vi värda!
- Riktig vinter. Jag vill åka pulka och dricka varm choklad i en snödriva!
- Tid och utrymme för alla mina intressen! Annars briserar min kreativa bomb...
- En katt. Oslagbart att ha spinnandes på magen en lat lördagseftermiddag.
- En hund. En westie. Igen. Härligt och roligt med en hund. Och många promenader blir det! I ur och skur.
- Nya roliga musikaliska upptäckter. Musik är en av meningarna med livet!
- Glada och roliga överraskningar! Me like!

Däremot tänker jag förstöra den här delen av kedjan. Ingen taglista. Men önska kan ju alla göra, lite till mans (och kvinns).













(Kunde varit salig Terry. Men det är det inte.)
Jag jobbade över en stund idag. Jag sitter hellre kvar på jobbet en stund extra än gör som många kollegor och tar med mig arbete hem. Mitt hem är min borg, typ. Och framförallt vill jag att min fritid ska vara fri tid. Tid att disponera som jag vill.

Efter jobbet gick jag hem, via affären. I affären träffade jag en bekant som änteligen hittat sig en ledig lägenhet mitt i byn. Han viskade lite konspiratoriskt så att ingen nyfiken, bostadssökande, skulle höra. Jodå, visst... affären är nog buggad... ;-)

Jag var sjukt hungrig så jag skyndade mig hem och lagade någon i all hast uppfunnen rätt med fullkornspasta och bladspenat. Inte alls pjåkig. När maten sjunkit undan lite gjorde jag det! Jag drog på mig träningskläderna och gick ut! Wohoo! Det blev en rask powerwalk i kvällsmörkret. Det är milt och fint ute och jag kunde känna mikroskopiska regndroppar mot huden. Inuti mig kände jag livet. Jag tror jag är tillbaka på spåret igen! Medan jag hade ångan uppe passade jag på att också förnya mitt medlemsskap i Ab's Viktklubb. Jag behöver dagboken och dess funktioner, där. Accountability is da shit. Typ.

Och nu sitter jag här i mitt kök, skriver lite, lyssnar på P1 och väntar på att mitt te ska bli klart, så jag kan flytta in i soffan. Fast egentligen skulle jag nog krypa ner under täcket. Jag är trött ikväll och även om torsdagar är roliga dagar på jobbet är de också krävande. Måste orka två veckor till.















(Större Sméagol. Saknad.)