Fast egentligen var jag i en underbart lummig villaträdgård i Spånga. En av mina arbetskamrater, Leif, bjöd på en generöst tilltagen italiensk buffé. Så härligt mysigt att inte bara bli inbjuden att äta utan dessutom få vara med och laga en del av maten! Medan den puttrade färdigt (jag fick i uppdrag att göra en risotto) och resten av gänget började dyka in satt jag gott på en solig altan, bläddrade i en tidning och smuttade på ett glas ljuvlig sangiovese. Jag kan lugnt säga att jag har haft värre eftermiddagar...
Flera av kollegorna hade med sig barn, och då menar jag små barn... bl a de tre pyttebebisarna Liv, Tyra och Tilda. Ett par hade med sig sina respektive också. Det var prat, skratt, känslosamma tal och - i sant italiensk anda - skålande för la famiglia. Just sådant som jag är en sådan sucker för! Ljuvligt, helt enkelt!
Sedan var det ändå skönt att komma hem till Johanna, småprata och dricka te. Hon är ju la famiglia på riktigt och imorgon är jag ledig efter lunch och ska överraska henne med en familjelunch - om än bara på tu man hand.
För övrigt kan jag meddela att Jätteproppen Orvar - a k a fyrtiotalisterna - äntligen börjar lossna ordentligt. På personalkonferensen på Tensta idag avtackades inte mindre än nio panschisar! Skönt för dem och skönt för nio yngre förmågor som förhoppningsvis får deras platser! Fast i denna lågkonjans tidevarv är det troligaste antagligen att de inte ersätts alls utan blir en del av "den naturliga avgången"...
Notering: När en mobiltelefon ringer, exempelvis i en tunnelbanevagn, börjar alla fiska i fickor och väskor efter sina mobiler.
Undran: Är det någon som fortfarande minns när mobiltelefoner kallades "nallar"?
Flera av kollegorna hade med sig barn, och då menar jag små barn... bl a de tre pyttebebisarna Liv, Tyra och Tilda. Ett par hade med sig sina respektive också. Det var prat, skratt, känslosamma tal och - i sant italiensk anda - skålande för la famiglia. Just sådant som jag är en sådan sucker för! Ljuvligt, helt enkelt!
Sedan var det ändå skönt att komma hem till Johanna, småprata och dricka te. Hon är ju la famiglia på riktigt och imorgon är jag ledig efter lunch och ska överraska henne med en familjelunch - om än bara på tu man hand.
För övrigt kan jag meddela att Jätteproppen Orvar - a k a fyrtiotalisterna - äntligen börjar lossna ordentligt. På personalkonferensen på Tensta idag avtackades inte mindre än nio panschisar! Skönt för dem och skönt för nio yngre förmågor som förhoppningsvis får deras platser! Fast i denna lågkonjans tidevarv är det troligaste antagligen att de inte ersätts alls utan blir en del av "den naturliga avgången"...
Notering: När en mobiltelefon ringer, exempelvis i en tunnelbanevagn, börjar alla fiska i fickor och väskor efter sina mobiler.
Undran: Är det någon som fortfarande minns när mobiltelefoner kallades "nallar"?
Inlägg
2 kommentarer:
Härligt med god gemenskap och trivsel bland arbetskollegorna.
På tal om "nallar"... jag har en god vän som FORTFARANDE refererar till sin mobil som "Yuppien"... hennes telefon är f.ö bara marginellt yngre än det uttrycket.
Här har du förresten en som bara läääängtar efter de stora pensionsavgångarna nu... Jag tror jag håller på att bli tokig och sitta stilla overksam funkar helt enkelt inte för mej, jag bara måååååste ha något att göra och ett heltidsjobb hade suttit rätt bra, eller iallfall mycket fler timar än jag har nu... Trygghet... you know...
Underbart! Önskar jag kunde få riktig inkomst och åka till Italien igen och se vinrankor! Men Spånga är kanske inte heller så dumt! ;-D
Skicka en kommentar