... i vilken vår hjältinna cyklat med pannbenet

Bara några hundra meter från jobbet, just när jag skulle ta mig över en rätt trafikerad rondell small det till i min vänstra vad. Jag har aldrig blivit skjuten men om jag skulle bli det kan jag tänka mig att smärtan är densamma. Jag blev tvungen att sätta mig en stund på en parkbänk och massera benet, men till ingen större nytta. Stretchade emot också, men det halp inte nämnvärt det heller. Kramp? Sträckning? Inte en aaaaning... Men vad gör man? Med 21.7k kvar hem? Man cyklar ändå. Man ger sig FAN på det och sedan GÖR man det. Och det funkade. Även i de tyngsta motluten. Andens seger över materien, helt klart.

Väl hemma tog jag en snabb dusch och sedan cyklade jag iväg igen för att dels hämta ut min Garmingadget på "posten" (a k a tobaksaffären) och dels cykla till närmaste t-banestation för att möta upp en kille som jag köpt en iPod Shuffle av. Sjukt liten är vad den är! Den väger 10 gram och har en lagringskapacitet på 4 GB! Helt otroligt! Så nu är jag verkligen rustad för nya djärva dåd ute i löpspåren. Surt bara att jag kanske måste vänta ett par dagar innan jag kan testa utrustningen, ifall det verkligen är en sträckning jag åkt på.


















Nu ska jag äta en god pastamiddag och tvätta. I övrigt ska jag stretcha och tänja min stackars vad och leka med mina tekniska prylar. Och... jo... jag ska läsa manualer. Tro't eller ej, me lovely ones...