... i vilken vår hjältinna tar konsekvenserna men skådar också framtiden an med tillförsikt

Tvättdags, alltså. Min skitiga festivaltvätt, som förvisso inte är så stor eftersom jag reste med lätt packning, åker i detta nu runt i tvättmaskinerna och kläderna kommer att återuppstå fräscha och fina igen. Inte är det kul, men det måste ju göras. Under tiden passar jag på att städa och pyssla lite här.

Festivalen är över för i år och nu återstår ett år av väntan igen. Men det ska hinna hända mycket roligt under tiden, så väntan inte känns alltför svår.

Imorgon kommer Johanna och hälsar på några dagar. Det ska bli så roligt! Vi hinner väl mestadels ses på sena eftermiddagar och kvällar, men det passar ju egentligen den unga damens dygnsrytm ganska fint. Och kanske stannar hon till helgen, vad vet jag? :)

Minns ni att jag skrev att jag var sugen på en middag för lite vänner? Nå - den blir av och det blir en tjejmiddag. Sweet! Några sköna tjejer som jag träffar alltför sällan blir det, och inte bara en kväll utan en hel helg! JÄJ! Dessförrinnan ska jag förresten hinna med både en annan efterlängtad fest samt fira midsommar på något ännu inte bestämt vis.

Jag vill skriva om festivalen. Det bubblar i mig av de där sköna dagarna då jag släpper hela omvärlden och helt går upp i vänner, musik och festligheter. Vänner jag kanske bara ser en gång om året, sena nätter (snarare tidiga morgnar...) med rödvin, whisky och vänsternostalgisk yra med framförallt Pjär och "huspunkaren" Mats, magiska konserter, fniss och flams på en filt i solen, många långa varma sköna - och ibland särskilt efterlängtade - kramar, goda samtal, att somna i den emellanåt gungande bussen vaggad som en bebis, skoj och skratt och innerligt varsamma ord och en del väldigt fina minnen att ta fram och liksom hålla i handen lite när hösten blir för svår. Sådana saker vill jag skriva om, men det låter sig liksom inte göras. Det måste upplevas. Så är det.