... i vilken vår hjältinna har fetignorerat ett helt OS

(Bilden tillhör eventuellt National Geographic - eller fotografen. Jag har bara "lånat" den, lite.)

... och det är helt enligt mina planer. Jag tänkte inte titta och det har jag inte gjort.
Jag har nog inte ens sett OS-teve ens 2 minuter. Sammanlagt.

Är det bara jag, eller?

För övrigt verkar det ju inte ha gått sådär jättebra för di svenske, heller.

Men var inte ledsna. Vi är bra på så mycket annat. Innovationer i precisionsmassförstörelsebranschen, t ex. Där är "vi" bland de bästa i världen, enligt en artikel i Ny Teknik.

Att det sedan gått åt både lite afghaner och fransmän, medan USA testat sina nya leksaker är ju smällar man får ta. Omelettillredning kräver ju att man inte är alltför rädd om varken skal eller innehåll.
AlJazeera - artikel 1.
AlJazeera - artikel 2.
AlJazeera - artikel 3.

Det tycker Sarkozy också.
(Tack till Pastey, för inputen!)

~~~~~~~~~~~~

Fredagskvällen, som så småningom gled över i lördagsmorgon innan vi ramlade hem och sov några timmar, blev riktigt rolig och fin! Solig, dessutom! Träffade Peter och Wille på Bishop's Arms där vi åt goda hamburgertallrikar för att sedan, stärkta därav, bege oss ut i den festivalande staden. Bluesmusik, öl, Micke Åkerfeldt som stod och rökte på hörnet av Savoy och Peter tog en kanonbild (inte med mig på, jag fixar inte "idolbilder"), mindre bra musik (BWO...), massa folk, strosande, sammanträffanden, vin, stim och stoj och små stilla fickor av nära samtal på Mölleplatsen och Andreas och hans lille son med det helt underbara namnet Florian och sedan Agneta (kramar och kärt återseende, som alltid!) och under Moderat Likvidation plötsligt en hel hoper SRF-vänner och Staffan - som fått nytt jobb på en av de skolor jag sökt på, men inte samma tjänst, då - och sedan, i mörkret, Opeth som visserligen gjorde en bra spelning men inte deras bästa (vilket till viss del ska skyllas på ljudet... längst fram mullrade det så att inte ens en konnässör - konnässös? - som jag kunde höra vilken låt de spelade...) och sedan föstes alla ut från ölserveringen och efter lite velande blev det ett par taxibilar ut till eftersläckning i Riseberga (villastaden Gud glömde, och taxichaufförerna inte kunde hitta...), och så lite avslaget och ingen bra musik (hallååå... hemma hos en DJ som har över 4000 plattor hemma...) och vid fem en stark längtan efter en mjuk säng och stillhet och så ringa på en taxi som körde vilse tre gånger innan den hittade oss och så snabb färd mot Lund och så småningom slumra in medan regnet smattrade mot rutan och bilarna åstadkom svischande ljud när däcken rullade fram över den våta asfalten...

När jag frampå tidiga eftermiddagen tog tåget hem mot Emmajävlaboda (sittplats hela vägen den här gången!) regnade det och det regnade fortfarande när jag klev av här hemma. Trött, matt, skör och lite för mottaglig för tristessen... Men jag repade mig sakta - vänner är underbart! - och idag mår jag gott. Jag klev upp strax efter tio, väckt av kyrkklockan och katten, gjorde en kanna kaffe, hällde upp den på termos, la in tre Olle Ljungströmplattor i CD-växlaren och kröp tillbaka i sängen med katt, laptop, böcker och senaste numren av ETC.

Och här sitter jag nu. Olle sjunger att "som man bäddar får man ligga" och han har så rätt... så rätt. Men... kan det inte ibland också vara så att "den som bäddar får ligga"? Jodå. Visst är det så, me lovely ones... ;-)