... i vilken vår hjältinna tagit sig i kragen

Kragen och kragen. Jag har ingen. Är klädd i tisha och när jag gick ut innan hade jag en tunn luvtröja över. Men ut gick jag. Och fort gick jag också. Det blev helt enkelt en powerwalkrunda. Trots att jag inte tränat på en månad och trots att jag slarvat bort min mp3-spelare i Oslo tog det inte längre tid än vanligt. Vid ett par tillfällen kände jag t o m det där välbekanta kvillrandet i lårmusklerna som säger att jag egentligen vill springa istället för att gå. Men eftersom jag var klädd i jeans (skulle ju nerom affären direkt och handla lite matvaror) så gjorde jag ändå inte det. På vägen förbi Rasslebygdsområdet såg det ganska prydligt ut, trots att festivalen - som gick av stapeln i helgen - var grisigare än någonsin. Och om ett par veckor är det punkfestival. Då blir det nog inte mindre grisigt...

Jag har också tvättat håret och läst ut Karin Alvtegens Skam. Jag känner en viss sorg eftersom jag nu plöjt alla hennes böcker. Dags att läsa lite politiska grejer igen, kanske. Först ska jag dock ta itu med middagen. Jag tror jag ska köra en gammal favorit och laga rot- och grönsaker på en plåt i ugnen, med lite olivoljedropp, salt, svartpeppar och timjan över. Mumma!

Edit (15.25): Middagen får vänta. Jag brer ett tunt, tunt lager Bregott Havssalt på en rallarhalva istället, gör en kanna kaffe och hugger in på Johan Ehrenbergs Socialismen, min vän. På stereon snurrar Colour Haze's Tempel.