(Evig kärlek?)
Idag kikar åtminstone solen fram mellan allt fler och större molntussar. Tussarna som först var små, skira och vita är nu rätt stora, megafluffiga och antar allt mörkare grå nyanser. Regn, igen, kanske?
Jag ska ta en lång promenad idag, har jag bestämt. Och så ska jag tokläsa. Jag är fruktansvärt låg, men kanske kan promenaden hjälpa upp det en smula. Lågheten har inga direkta orsaker, mer indirekta och i den mån den är relaterad till någon form av problem ligger det problemet enbart inom mig själv. Alltså är det upp till mig att också ta tag i det.
Ingrid ringde och småpratade en stund. Vi uppdaterade varandra på vad som hänt sedan vi sågs för någon månad sedan och la upp lite strategier för att inte tappa kontakten nu under hösten, när hon ska vara tjänstledig för att plugga (DÄM vad jag kommer att sakna henne och våra sköna pedagågiska rundor på torsdagarna!). Det kändes bra att prata med henne lite. Kanske kan jag avhjälpa lågheten om jag går och fikar med någon? Eller bara tar mig en runda ute bland folk? Jag kan inte hjälpa att Emmajävlaboda just nu ger mig något som inte är helt olikt ångest light, faktiskt. Jag kan inte komma på något roligt eller intressant att göra, jag kan inte ens sola på gräsmattan. Jag känner mig instängd och plötsligt tappar jag lusten att ens gå utanför dörren. Men jag måste givetvis göra det. Jag vet ju att gör jag det så känns det lättare att andas igen. Jag ska ta mig den där promenaden och handla lite, också. Och på fredag åker jag ner (?) till Agneta i Helsingborg, ju. Det ser jag fram emot!
Jag tar tag i mig själv och dagen, me lovely ones, och så hörs vi senare!
Inlägg
2 kommentarer:
Gå ut och fika med nån är bland det bästa man kan göra om man är låg! Lyfte mig flera gånger i vintras! Kram! =)
Så sant! Synd bara att jag inte har så många fikakompisar här. Men jag tog en powerwalk, istället. Inte heller så dumt. Rensar skallen från dumheter.
Skicka en kommentar