onsdag, augusti 06, 2008

... i vilken vår hjältinna ändå känner sig okej, liksom

Vilken vacker kväll det är! Höga, tunna moln från en i övrigt blå himmel. Det blir en fin solnedgång. Olyckskorparna kraxar om blåst och regn imorgon igen, men jag hör inte på det örat. Åtminstone avstår jag från att bry mig.

Nu har jag läst, sovit middag, ätit middag (den blev god!) och pratat lite i telefon. Suttit på min balkong en stund. På det hela taget känner jag mig okej, liksom. Nedstämdheten som suttit på mina axlar likt en ondsint Luther har lättat något och jag ser framtiden (läs "helgen") an med tillförsikt och förhoppningar.

Sex dagar kvar i frihet. Sedan slår skolporten igen bakom mig igen. Jag funderar på jobbet; det känns väldigt skumt med de här långa sommarledigheterna. Jag hinner tappa bäringen lite och första veckorna kommer att bli krävande. Inte minst med tanke på att osäkerheten i slutet av vårterminen, kring huruvida jag ens skulle ha ett jobb att komma tillbaka till, gjorde att jag inte planerat ett enda smack inför höstterminen. Jag tog visserligen med en religionsbok hem (jag ska bl a ha en sjua som ska läsa om kristendomen plus en antik religion och eftersom jag inte haft den kursen tidigare ville jag läsa på lite) men gissa om jag läst den. Den ligger fortfarande kvar i jobbryggsäcken... Och nu är ju de första tre-fyra arbetsdagarna uppbokade på gemensamma aktiviteter. Så det blir långa arbetsdagar i starten. Men det är mest kul, ändå.

Faktum är att jag visserligen njuter ohämmat av att vara fri och ledig, men jag har ingen som helst ångest över att gå tillbaka till jobbet. Tvärtom; ju fortare jag kan börja jobba, ju fortare känns det som att tiden går och ju fortare kan jag seriöst börja dra upp mina bopålar. I steg ett avser jag att hålla ut till jul. Sedan bootar jag om ifall jag inte hittar en bra lösning med jobb och bostad. Svårare än så är det kanske inte..? Jag kör på det i alla fall.

Agneta skickade mig en youtubelänk. Jag har sett den innan men jag får ändå ståpäls varje gång jag ser den. Så är det. Kolla själva:

Ha en skön kväll, me lovely ones!

2 kommentarer:

Anonym sa...

alltså.. jag kan inte förmå mig själv att sluta titta på det där klippet trots att jag gråter mig halvt fördärvad varje gång. det finns liksom ingen hejd på mitt hulkande och rullande tårar! vojvoj..

dyermaker sa...

Visst tar det tag i en..? =/