... i vilken vår hjältinna har lite småtråkigt

(Näckrosor i Bogstavannet)
Jag hade satt telefonen på väckning strax före sju, i morse, för att fixa med tvätten. När telefonen började spela Aïcha och jag sakta vaknade till liv hade jag inte en aning om var jag befann mig, först. Jag antar att det blir så när de nätter jag tillbringat i min egen säng, den här sommaren, kan räkna på mina bägge händers fingrar.

Jag kom hem från Kil igår. Helgen avlöpte väl. Det var najs att träffa och umgås med syrrorna och t o m träffa mina föräldrar för ett par korta fikor. Känns bara som att vi inte har så mycket att prata med varandra om och i det finns det en sorg. I all synnerhet som det finns saker jag skulle vilja fråga dem om. Frågor av såväl existentiell art som förklaringar till minnesfragment som jag inte kan hitta kontexten till. Peter säger att jag ska göra det innan de dör, eftersom det blir svårare sedan. Det vet jag ju redan, och han har givetvis rätt. Kanske kommer det ett tillfälle då jag kan sitta ner och prata med dem om dessa saker. Kanske inte.

Oslo var varmt, soligt och roligt. Jenny jobbade ett par pass, och vid ena tillfället följde jag med för att se vad det är för ställen hon jobbar på. Hon har ju en och samma arbetsgivare, men verksamheten bedrivs i ett par olika festvåningar; dels på Eckbo och dels på Bogsta Gård.
















(Bogsta Gård)
Bogsta är ju hur pampigt som helst - som ett litet slott. Men jag gillade Eckbo klart bättre. Historierna som Jenny och hennes kompis drog om hur det spökar där gjorde ju inte saken sämre!
















(Eckbo)
En av dagarna hade vi ambitionen att ta oss ut till Bygdøy och turista på muséerna därute, men vi kom inte längre än till Frognerparken där det var svalt och skönt att sitta under de stora träden och bara prata och sedan ta en god fika på en servering. Bygdøy ligger ju kvar tills nästa gång...
















På fredagen åkte jag till Malin (yngsta syrran) i Kil och där slöt andra syrran, Cia, upp. På kvällen var vi ute på Arena och käkade och hade det allmänt mysigt. Helgen tillbringades sedan i ganska slackig stämning med småungar, svåger och två korta föräldrafikor, som sagt.

Eftersom jag gjorde en sen bokning av tåg hem från Kil hade jag valt en polackvariant (billigast tänkbara) och fick därför byta fem gånger. Men... under över alla under... jag kom hem i utsatt tid. Utan missöden. Det är så man kunde bli religiös. Eller... kanske ändå inte.

Frågan nu är vad jag ska hitta på. Ryggan uppackad, tvätten avklarad, växterna lever och lägenheten är ju städad. Jag skulle verkligen behöva komma igång med min träning, men det är svårt att motivera mig utomdörrs när det blåser friskt och enstaka regnskurar dränker allt. Jag har åtminstone förnyat mitt medlemskap på gymmet och kollat upp när poweryogan drar igång, igen (september). Alltid något. Jävelmotionsjävelcykeljäveln står i förrådet. Där ska den stå ett bra tag till. Kanske drar jag mig ut på en powerwalk framåt eftermiddagen. Time will tell.

Jag har småtråkigt. Funderar på filmfestival. Jag har faktiskt några rullar härhemma som jag borde se. Eller kanske jag skulle köra ett LoTR-maraton? Sticka det sista på det plommonfärgade projektet? Sy något? Eller bara försmäkta. Emmajävlaboda bjuder inte på några som helst muntrationer, just nu. Jag får inte roligare än jag gör mig. Jag får väl hitta på något, då...

Arrivederci, me lovely ones...





















(Hittegods, Västra Torggatan, Karlstad)