... i vilken vår hjältinna behöver ett livsvittne

Jag pratade med Dee lite, på msn. Jag har inte tänkt på att mitt skriv om ensamhet skulle kunna uppfattas som att jag inte har det bra. Låt mig då rätta till det... jag har det bra. Riktigt bra, till och med. Det är bara ibland... inte särskilt ofta, faktiskt... som den där lite tomma känslan infinner sig. Jag såg ett så bra uttryck idag, för den där känslan att vilja ha någon att liksom bara vara med. En kille skrev: Man behöver ett livsvittne! Ja! Det är nog så det är! Det är det jag behöver. Jag behöver (vill ha!) ett livsvittne. Jag vill vara någon annans livsvittne. Men... det ordnar sig. Det gör det.

För övrigt är det här en så lat helg att det nästan är pinsamt. Jag gör ingenting. Fast varför skulle jag? Tvätten är tvättad och lägenheten städad. Växterna vattnade och det är ordning och reda på mina horisontella ytor. Så jag slasar mest omkring, slösurfar, läser en del, leker med Fröken, kollar teve och lyssnar på massor av musik på brutalvolym. Jag tog en fin promenad igår. Solen sken från blå himmel och värmde gott. Jag fick ta av mig luvtröjan och knyta den om midjan och ändå var det väl varmt, alltså. Ljuvligt! Jag gick inte så fort - hade IXUS:en med mig - och försökte att för en gång skull verkligen se små detaljer. Och visst fanns de! DÄM att jag inte hade med mig min Nikon istället - med makroobjektiv. Här är en liten gynnare som hade verkligt bråttom:
















Den här grönsaken däremot satt så stilla, så stilla och poserade.
















Men bilderna blev helt kass. Solen sken så att jag inte såg helt klart i displayen. Inte blev det bättre för att jag låg raklång på gatan, heller. Men jag lägger upp dem ändå, för att jag tycker den är så tuff.





















En vårtbitare. Fantasieggande namn, tycker jag.

Efter promenaden gick jag hem och gjorde en enkel sallad som jag åt tillsammans med en rejäl bit biff. Biffen hade legat i en helt ljuvlig marinad sedan i fredags. Receptet till marinaden hittade jag hos Silke, som ofta skriver om mat och matlagning på ett sätt som får smaklökarna att skutta omkring som galna harar, fullständigt. Här är den. Marinaden:

1/3 cup Bourbon OR brandy OR beef broth
1/3 cup Soy sauce
2 tablespoons Brown sugar packed
2 tablespoons Vinegar
2 tablespoons Vegetable oil
1/2 teaspoon Pepper
1 small Onion chopped
1 Garlic clove finely chopped

Jag körde på Famous Grouse. Det gick utmärkt. (Jag har en flaska som liksom bara står här eftersom jag föredrar helt annan whisky att dricka. Jag fick den för ett år sedan och öppnade den faktiskt först i fredags.) Och så var jag helt säker på att jag hade muscovadosocker hemma, men när jag kom hem från affären upptäckte jag att det var slut. Så jag var lite djärv (?) och använde farin istället. Löken... fick bli rödlök. Och så är jag ju totalt vitlöksfreak, så jag högg i med två bautaklyftor. Sedan fick köttet ligga och gosa till sig i 24 timmar! Och det blev sanslöst gott! LJUVLIGT! När köttet var nästan klart hällde jag i marinaden och lät det puttra ihop och gjorde sedan en sås som var himmelsk. Heavenly.

Dagens kulinariska excesser kommer att bestå av någon form av äpplesmarr, avnjutet med vaniljsås. Och helst i sällskap med någon kompis. Jag ska ringa Catharina och Mia och höra om de är sugna på en balkongfika i eftermiddag. Men först måste jag bege mig ut på en liten provianteringsrunda. Och innan dess borde jag nog komma i någons sorts kläder. Mitt nattlinne skulle kanske iofs kunna passera för en tunn strandklänning, men... nä. Jag tror jag ska dra på mig något annat. Kanske rentav träningskläder och ta en powerwalkmil?

Usch. Nu blev det jobbigt. Jag tar en till mugg kaffe, så länge, me lovely ones. I nattlinnet.