... i vilken vår hjältinna återvänder till saltgruvan

Jahaja. Så fort går 8 veckor. Nu är sommarlovet slut och det är bara att dra på sig selen och kliva ner i gruvan igen.

Men det är inte lika illa som det låter; jag är ganska mätt på ledighet och dekadens och behöver gräva ner mig i elever, arbete, funderingar och kollegor ett tag. Keeps my mind from wandering.

I natt har jag i alla fall sovit. Gott och hårt. Det känns bra. Nyduschad och med tröja i glad färg känner jag mig nu redo att möta våren. Den vår di svage kalla höst (Erik Axel Karlfeldt).

Livet kommer in i lite mer rutinliknande banor och varje år är jag lika lättad för det. Ännu en sommar avklarad. Den här sommaren har varit rent förunderligt rolig och tids nog ska jag summera den. Men inte nu. Nu ska jag dricka mitt kaffe och njuta av det där lite förväntansfulla börja-skolan-pirret som t o m jag känner. Idag ska vi till Öland för lite mjuk uppstart. Hemma i morgon eftermiddag igen.

Livet går vidare och jag mår lite bättre idag än igår. Alltid något.
Saynonara, me lovely ones.