... i vilken vår hjältinna lutar sig tillbaka

Jag jobbar hemma idag. Det bestämde jag redan i måndags, och fick okejat av chefen. Jag ska mestadels läsa, är tanken. Det ska bli skönt. Jag somnade snabbt igår efter att ha badat en stund och sedan snabbt i säng. Jag sov tungt och hårt eftersom jag inte ens hörde att Ingalill skickat mig ett sms. Idag tillät jag mig att sova till strax efter åtta. Huvudvärken är inte borta, men den är något mindre besvärande. Jag är marginellt mer uppåt än igår, men jag inbillar mig faktiskt att det att jag tillåter mig tänka på och bejaka mina negativa tankar och känslor ändå gör att jag upplever dem som mer hanterbara. Snart kommer jag antagligen att ha slängt bort en del och skaffat mig en strategi för hur jag ska göra med resten.

Nu sitter jag i soffan med en bok framme (och jag hoppas att min beställda Explosiva barn kommer under dagen), kaffe i termosen och rostade mackor i magen. jag har läst ett mail som gjorde mig lite gladare; från en ung småländsk dam som jag är väldigt glad att ha fin kontakt med. Hon har ofta roliga saker att berätta och så så skriver vi mycket om musik. Ja, ska jag fokusera på positiva saker (och det ska jag ju!) är jag lyckligt lottad som har goda och sköna vänner i alla åldrar. Ni vet att jag älskar er!

Det ser ut att bli varmt ute idag igen, men jag drar ner bambujalusierna på balkongen så blir det ändå ganska svalt och skönt att sitta där och läsa. Ska verkligen ta det lugnt och ha det vilsamt idag; det känns som att förkylningen eller galna marsvinssjukan eller vad det nu kan vara eventuellt bestämt sig för att ändå bryta ut; dels huvudvärken och dels näsan som rinner. Hes är jag fortfarande också. Honungsvatten lär det bli under dagen.

Nu ska jag ta tag i mitt arbete en stund, me lovely ones. Stay tuned.

... i vilken vår hjältinna befinner sig väl

Min ilska och frustration från igår har sjunkit undan. Dels tack vare att jag skrev av mig här, dels för att jag har Vänner att prata med (även om annat än honom... att t ex tala om havet med... och min saknad efter de långa stränderna...)och dels för att jag haft en så bra och lyckad dag. Klassen vi ska till Polen med... de blev uppriktigt glada när de fick veta att det är B och jag som ska vara deras följeslagare. Jag har haft bra samtal med kollegor och lektionerna har blivit som jag hoppats när jag planerade dem. Efter jobbet softade jag en stund och sedan tog jag min PW-mil. Jag hade först tänkt springa, men mitt knä tyckte inte det. Och jag lyssnade. Det får bli spring imorgon.

Det som varit mindre bra idag är väl dels min svidande hals (varken bättre eller sämre än i morse) och en bitvis bullrig huvudvärk. Men - precis som jag tänkte - jag mår inte sämre, utan snarare bättre efter Rundan så det var bra att jag ändå gjorde undan den.

Nu är jag sådär skönt trött och matt och när jag tagit en dusch ska jag lägga in tre bra, sköna, avslappnande plattor i CD-växlaren och faktiskt inta horisontalläge. I min mjuka sköna säng med det fluffsiga täcket och de gosiga kuddarna. En bra bok kommer att fullända upplevelsen och innan jag vet ordet av har jag troligen somnat, dessutom.

Have a nice one, me lovely ones...

... i vilken vår hjältinna läser Bibeln

("Pansarkardinalen" Ratzinger a k a "Guds rottweiler" a k a Benedictus XVI...)

"Min är hämnden och vedergällningen", säger Gud i 5 Mos. 32:35. Intressant tanke, det där, att Gud som "är kärleken" (1 Joh. 4:8) och vars son i sin berömda Bergspredikan framförde idén om att hans efterföljare skulle "... älska era fiender och be för dem som förföljer er" (Matt. 5:44) definierar sig själv som Den Store Hämnaren.

För egen del anser jag hämnd och hämndtankar vara ett extremt slöseri med tid och energi och det är något jag ytterst sällan hemfaller åt - ens i tanken, än mindre i handling. Enda gången på senaste året, vad jag minns (men jag har tydligen ett väldigt selektivt minne...), var när sonens arbetsgivare (inte den nuvarande) blåste honom på flera tusen i slutlön/semesterersättning och jag umgicks med tankar på att sätta Skatteverket på honom (arbetsgivaren, alltså). En revision är alla småföretagares mardröm. Men det stannade vid tanken.

Ändock är det tydligen så att det anses normalt att vilja hämnas oförätter av alla slag. Nåväl. Det tycker inte jag. Däremot anser jag att man får ta konsekvenserna av det man gör, eller säger. Tids nog hinns alla upp av sig själva och då får vi vad vi förtjänar. Alltså behöver jag inte bry mig om den saken. Om någon burit sig jävligt illa åt mot mig - varför sänka mig till någon hans, eller hennes, nivå? Vad tillför det?

Dagen utanför är lika grå som mitt sinne. Jag somnade inte förrän det var väldigt sent inatt, och vaknade med huvudvärk. Igen. Den vill inte försvinna. Det knastrar inuti huvudet på mig. Det har inte blivit bättre av att vistas några trevliga, men bullriga, timmar på jobbet och avrunda detta med ett telefonmaraton med en mamma som egentligen bara ville prata av sig till någon som lyssnade. "Jourhavande medmänniska" får jag alltså lägga till i min arbetsbeskrivning...

Gud är inget för mig. Alternativt är jag inget för honom. Ändå säger jag Thank God It's Friday!

... i vilken vår hjältinna biter ihop

Aj. Jag vaknar med huvudvärk. Igen. Det är orättvist, nu när jag lägger mig i tid på kvällarna och somnar så snällt, så snällt efter bara några sidors bokläsning. Men jag vaknar på natten och känner att jag ligger och biter ihop. Hårt. Under några halvvakna minuter försöker jag slappna av i käkarna innan jag glider tillbaka in i drömlandet, men så snart jag gjort det börjar jag igen. Jag borde nog skaffa mig en bettskena.

De asiatiska börserna rasar, men det finns vissa värden som är bestående genom tid och rum. Lite ögonfröjd i morgonmörkret:

















(Utamaro, ca 1800)
Att äga japanska träsnitt är en annan dröm. Jag bara älskar dem.

... i vilken vår hjältinna varit händig

Tog en skön promenad i eftermiddags, medan tvätten torkade. Gick Kryssebodarundan igen; jag vill passa på att gå där medan jag kan - när jobbet börjar slutar jag för sent. Där är kolmörkt vid det laget. Mer snö har fallit sedan i förrgår och det var ganska halt. Mina träningssskors sulor företräder vissa likheter med sommardäck i vinterväglag, men det gick rätt bra ändå. Vinden bet kallt också - mina kinder är röda fortfarande och det beror nog faktiskt mer på blåsten än på det glas rött jag inmundigat i sparsamma småklunkar under kvällen, i hopp om att huvudvärken ska ge med sig.

Det har den inte gjort. Gett med sig. Huvudvärken, alltså. Efter lite alkoholfri dryck går jag nu över till Plan B: Sänggående med bok och katt - ackompanjerat av en väl tilltagen Caol Ila (den 18-åriga, samarbetsvilliga).

Men titta: jag har i alla fall hunnit göra lite kul saker idag:













Dels gjorde jag klart sms-vantarna som Jenny ska få. Matildas mjukrosa är redan färdiga. Och dels stickade jag en halsduk till Linus. Färgval enligt önskemål från den unge mannen själv:


















Jag har också hunnit med att prata med Bästaste A och Bästaste P i telefon, om allt möjligt - högt och lågt - och dessutom börjat planera för en stilla trevlighet om ett par veckor.

Imorgon är en annan dag och då ska jag tokpyssla. Jag ska dels påbörja något sticke till mig själv. Kanske ger jag mig på den där tröjan i silke-alpacka som jag är sugen på. Och så ska jag göra skrivuppgiften i Skrivarkalendern. Jag har försökt fundera på den idag, så gott det gick för skallebanket, men imorgon ska jag fatta pennan. Eller snarare tangentbordet. Blir det tid över ska jag också färdigställa ett par tröjtryck till Matilda & Jenny. (Jag har en idé för Johanna också - men den måste mogna först. Idén.)

Och så ska jag förstås vinterpromenera och läsa. Det ska bli en riktigt fin och skön näst-sista-lediga-dagen-på-lovet!