... i vilken vår hjältinna haft en dröm

Jag drömde i natt igen. Jag orkar inte rekapitulera hela men vi var en grupp människor, av vilka jag kände de flesta, som var tillfångatagna av någon anledning. Alla trodde det skulle ordna sig. Alla hoppades. Bara jag förstod att det var förgäves. Att hoppet var ute. Att de bara lekte med oss - vi skulle alla dö. Jag visste till och med när. Halv två. Jag såg en stor klocka framför mig. När den visade några minuter i halv insåg jag att det verkligen är sant... i slutet av allting står man ensam.

Då vaknade jag. Totalt skärrad och med hjärtklappning. Jag guck upp och gick på toa. Tog en sväng inom köket och drack ett glas vatten. Något lugnare. Men så snart jag la mig i sängen kom den där förlamade känslan tillbaka. Jag är glad att jag inte sover ensam. Att det fanns någon jag kunde lägga mig väldigt nära. Liksom bara hålla fast mig i. Någon som alltid får mig att känna mig trygg. Någon jag älskar.

Till slut somnade jag om. När jag vaknade föll ett mjukt ljus genom fönstren.