Jag vaknade långt innan jag satt mobilen på väckning. Tankarna drog igång i 180 knyck. Det är ju en del saker jag bara inte får glömma och tro mig; halvsex på morgonen minns jag dem alla... Vid sex klev jag upp och pysslade lite. Vattnade mina växter. Tog en dusch. Funderade på om jag måste skruva av benen på skrivbordet för att gubbarna ska få ut det. Insåg att jag inte har en susning om var min skiftnyckel - om jag ens har en - kan befinna sig. Bestämde mig för att gubbarna säkert har de grejer som behövs. Läste mejl. Tänkte på P, förstås. Lagade en stor kanna kaffe och - tada! - rostade bröd. Väldigt sugen på apelsinjuice är jag. Jag får trycka i mig några clementiner, istället.
Jag har gjort en lista på vad jag måste göra idag. Den är ganska lång. Men jag kommer att hinna med allt. Idag ska jag ta balkongen. Själva nerpackningen tjuvhåller jag på - det är fortfarande en del att sortera och slänga. Jag vet att jag hållit på ett tag, men det är inte som att jag har sådana massor att ta tag i. Det är mer att jag bara gör väldigt lite i taget. Det finns helt enkelt ingen anledning att skynda mig. Än. Igår tömde jag i alla fall förrådet ute i trapphuset. Väldigt vad skumma grejer det fanns där då. En fungerande (tror jag... den funkade iaf när jag ställde dit den) skrivare, två stora lådor med barn- och ungdomsböcker, en kasse filmer på VHS (som jag beslutade att skiljas ifrån - det beslutade jag f ö även om de allra flesta böckerna där), en kasse studielitteratur (som jag ska behålla) och en bautakasse papper och anteckningar etc från lärarutbildningen (där slängs allt utom mina tentor som jag är mycket mallig över ;-)).
Just nu pratar de om fattiga barn, på teve. Fattiga barn i Sverige, alltså. De finns. Jag vet. Och det är helt åt pipsvängen att det ska behöva vara på det viset. Vi tillhör de länder som har det bäst i världen och ändå finns det barn som ställs utanför de mest vardagliga och självklara sammanhang för att familjens ekonomi inte tillåter ens en sådan "utsvävning" som t ex en skridskoutflykt med skolan... När kompisarna går på bio stannar de fattiga barnen hemma. Enligt en beräkning från Rädda Barnen lever ca 230 000 svenska barn i vad som definieras som fattigdom. Vad innebär det för de här barnen i förlängningen? Vad gör vi åt det?
Jag har gjort en lista på vad jag måste göra idag. Den är ganska lång. Men jag kommer att hinna med allt. Idag ska jag ta balkongen. Själva nerpackningen tjuvhåller jag på - det är fortfarande en del att sortera och slänga. Jag vet att jag hållit på ett tag, men det är inte som att jag har sådana massor att ta tag i. Det är mer att jag bara gör väldigt lite i taget. Det finns helt enkelt ingen anledning att skynda mig. Än. Igår tömde jag i alla fall förrådet ute i trapphuset. Väldigt vad skumma grejer det fanns där då. En fungerande (tror jag... den funkade iaf när jag ställde dit den) skrivare, två stora lådor med barn- och ungdomsböcker, en kasse filmer på VHS (som jag beslutade att skiljas ifrån - det beslutade jag f ö även om de allra flesta böckerna där), en kasse studielitteratur (som jag ska behålla) och en bautakasse papper och anteckningar etc från lärarutbildningen (där slängs allt utom mina tentor som jag är mycket mallig över ;-)).
Just nu pratar de om fattiga barn, på teve. Fattiga barn i Sverige, alltså. De finns. Jag vet. Och det är helt åt pipsvängen att det ska behöva vara på det viset. Vi tillhör de länder som har det bäst i världen och ändå finns det barn som ställs utanför de mest vardagliga och självklara sammanhang för att familjens ekonomi inte tillåter ens en sådan "utsvävning" som t ex en skridskoutflykt med skolan... När kompisarna går på bio stannar de fattiga barnen hemma. Enligt en beräkning från Rädda Barnen lever ca 230 000 svenska barn i vad som definieras som fattigdom. Vad innebär det för de här barnen i förlängningen? Vad gör vi åt det?
Inlägg
4 kommentarer:
hej1
hamnade på din blogg via länk från DN. Du tog upp detta med fattiga barn coh jag håller med dig att det är hemskt att det uppenbarligen finns barn i Sverige som är fattiga och t ex inte ha råd att gå på bio med vuxna. Men jag är splittrad om vad jag anser det beror på, I dålgia tider måste ju alla som itne har multum med pengrar dra åt svångremmen. Alla har vi ju varit barn och som inte fått allt hela tiden. Även barn måste lära sig att det finns glädje i det som inte kostar pengar, Även vuxna med barn kanske måste avstå för sina barn skull. Det blev inte bra det här. Men jag ville ha aagt att jag tycker inte att denna fråga någonsin diskuteras från alla utgågnspuntker utan enbart att det är synd om barn som inte får pengar till allt hela tiden
Agneta
Agneta> Tack för din kommentar!
Jag kan bara hålla med. Detta bör diskuteras utifrån flera olika aspekter. HUR fattig man känner sig har ju mycket med t ex omgivningen att göra. Vårt överdrivna konsumerande har ju bl a just den negativa effekten - att de som inte har råd med "allt" känner sig utanför och missgynnade.
Men själva definitionen på "fattigdom" i sammanhanget handlar, som jag förstod det, om familjeekonomi. Att det helt enkelt inte finns marginaler överhuvudtaget.
Hej,
Vad bra att dyermaker tar upp det här ämnet. Vi på Rädda Barnen vet att det här med barnfattigdom inte är något enkelt. Vi får ofta precisera vad vi menar med begreppet eftersom ordet fattigdom är laddat. Särskilt mycket frågor får vi om barn i Sverige verkligen kan vara fattiga om man jämför med barn i utvecklingsländer. Självklart är det skillnad, och vi har inte heller för avsikt att jämföra barn i Sverige med andra länder. Vi pratar om relativ fattigdom, dvs utifrån vad som är normal levnadsnivå i Sverige.
Det är också viktigt att betona att vi inte menar att barnfattigdom innebär att inte få allt man pekar på. Utan precis som Agneta skriver om barn i familjer som lever på marginalerna - familjer som inte har tillräckliga inkomster för att klara de basala utgifterna. Ofta prioriterar föräldrarna i dessa familjer utgifter för sina barn framför utgifter för sig själva.
Det är alltså viktigt att skilja på barnfattigdom som leder till att barn utestängs och diskrimineras och en vilja hos många barn att få de nyaste prylarna eller dyraste märkeskläderna.
Jag håller med om att det är bra att diskutera barnfattigdom från olika aspekter och att förhålla sig kritiskt. Bloggar som denna är om inte annat bra forum för sådana diskussioner.
Hälsningar, Lina Stenberg, Rädda Barnen
"Det är alltså viktigt att skilja på barnfattigdom som leder till att barn utestängs och diskrimineras och en vilja hos många barn att få de nyaste prylarna eller dyraste märkeskläderna."
Exakt min tanke! Det är det första vi ska ta fasta på i "fattigdomsdiskussionerna". Det andra är också en viktig fråga, men en annan diskussion.
Tack Lina, för klargörande och input!
Skicka en kommentar