... i vilken vår hjältinna är smått lycklig

Jomenvisst! Det är ju fredag! Fin Fredag! Även om den fallande snön blaskar bort i nästan samma takt som den faller så lyser den upp därute i morgonmörkret. Kaffet brukar alltid vara gott, men idag tror jag att jag fick till det lilla extra. Det smakar helt underbart! Jag har på mig min nya stickade klänning och det ser ut att vara en good hair day*. På jobbet väntar mysiga fredagsfikan och bortom sista lektionen finns sköna planer för helgen.

Jag sitter i soffan dricker det där goda kaffet och lyssnar mer än jag tittar på morgonnyheterna. Maud Olofsson har försökt förklara bort varför (c), som var synnerligen aktiva på nejsidan kärnkraftsomröstningen för typ 30 år sedan, gjort denna vändning till prokärnkraftsutbyggande. Jag är ingen direkt expert på området men det verkar ju strida mot vanligt sunt förnuft att besluta om att bygga ut kärnkraften, vilket inte kommer att vara fullföljt förrän om 15 år och därvidlag använda klimathotet som ett argument... Det är ju NU vi måste satsa på förnyelsebar energi, bygga ut det vi har och dessutom finna nya vägar - om 15 år är det ju försent. Och på frågan om hon tycker att slutförvaringsfrågan har lösts svarar hon att nää... det tycker hon inte men nu vet vi, i alla fall, var vi ska göra av det! Jippi. Eller kanske inte.

Och så ser jag, än en gång, inslaget med film från en piketbuss i Malmö där representanter för de som ska hjälpa till att värna om vår rättssäkerhet uttalar sig som veritabla svin. "Apejävel"... "blattejävel"... "jag ska slå honom steril om jag kommer åt honom..."... "han ska ha stryk så han inte kan stå på benen"... F d överåklagaren Sven-Erik Alhem säger att det troligen inte går att åtala - det som sagts har sagts i enrum. Och det kan få vara hur det vill med det. Jag blir fan mörkrädd ändå om enskilda poliser inte pallar trycket utan spårar ur på det här viset i en krissituation. Som medborgare vill jag kunna lita på att ordningsmakten uppträder professionellt i alla lägen. Det kan jag naturligtvis inte - de är ju bara människor - men jag undrar i hur hög grad händelsen är isolerad...

På det lokala nyhetsplanet kan jag meddela att min blivande vildjäst ser ut att må fint, även om jag inte ser den där smått explosiva utvecklingen jag hade hoppats på. Kanske står den ändå för svalt? Aprikoserna ligger i alla fall inte på botten längre, utan flyter omkring lite. Och det luktar ljuvligt! Jag ska låta den vara tills efter helgen - hoppas kunna börja nästa steg på måndag.

*För er som var intresserade av balsamprojektet kan jag bara berätta att det framskrider. Håret har inte varit så här bra på åratal. Inget flygigt elektriskt. Ingen irriterad hårbotten. Och jag behöver inte alls tvätta det så ofta som tidigare. Det är inte alltid jag hinner/orkar klicka och ploppa det, men det får alltid lufttorka utan borstning innan det är helt torrt. Så projektet fortsätter.