... i vilken vår hjältinna känner sig andlig

Om det är sant att kaos är granne med Gud är jag antagligen nära någon form av upplysning nu... Dock försöker jag ha en stillsam och mysig söndagsmorgon mitt i röran (behöver jag säga att jag sovit som klubbad i natt?) med lite morgonteve från SVT (fast det egentligen är en repris från fredagens Go'kväll...), tända ljus, en kanna hett, svart Hazienda och ett par kokta ägg (orka gå och handla, liksom). Det fungerar faktiskt riktigt bra och för en stund tänker jag bort allt jag måste göra idag. Jag känner ingen stress. Jag ligger faktiskt lite före min tidsplan, till och med.

Medan "frukosten" blev klar sneglade jag lite på andra tevekanaler (vilket känns lite som en otrohetsaffär... jag kollar i stort sett enbart på SVT:s utbud, nuförtiden) och på trean gick den där äckligt sockersöta och inte så lite kristet propagandistiska Lilla huset på prärien. Jag gillade den inte när den kom på sjuttiotalet, fast jag tittade en del ändå, för detta var på den tiden då det inte fanns så mycket att välja på om man var tevesugen (nu finns det hur mycket som helst och jag tittar allt mindre...). Vad jag däremot inte bara gillade utan älskade, när jag var yngre, var Laura Ingalls Wilders ljuvliga bokserie, vilken serien baseras på. Jag läste den flera gånger och skulle nog kunna tänka mig att göra det igen.

Åh! Nu dyker en av mina favoritdesigners upp! Gunilla Pontén! Stilig dam som gör så läckra kläder! I hennes nuvarande kollektion finns några svarta saker jag gärna skulle äga och bära. Hon väljer middagsgäster, och först ut är Le Corbusier. Me like! Sedan väljer hon Coco Chanel, Birgit Cullberg och Pablo Picasso. Jag undrar vilka fyra middagsgäster jag skulle välja om jag fick välja helt fritt? Frank Zappa vore i alla fall en av dem. Vilka skulle ni välja?

Nu kan jag inte sitta här mer - kaoset kallar. Ur kaos föds ordning, brukar man säga. Men... vad föds ur ordning? Det får vi fundera på, me lovely ones. Stay tuned!

Och... det är 13 dagar kvar!