onsdag, februari 04, 2009

,,, i vilken vår hjältinna tänker på huvudsaken

Nu är det debatt om kepsar och mössor igen. Särskilt kepsar. What's the deal, liksom? På vår skola finns det en s k trivselregel som säger att eleverna inte får bära keps i klassrummen. Men vems trivsel handlar det om? Och varför finns det ingen som kan svara på frågan "varför"? En av de äldre lärarna säger att "det hör till vanlig hyfs". Säger vem? Vad är det för skäl? Är inte klädfrågan (så länge den inte bryter mot direkt etiska regler som t ex rasistiska slogans eller symboler) en sak för föräldrarna och ungdomarna att bestämma? För den som bär kepsen är det ett lika naturligt plagg att bära som tisha eller bälte. Varje år driver elevrådet frågan om kepsförbudet och varje år blir de fullständigt överkörda.

Min arbetsplats är politiskt styrd. Det innebär att jag har att se till att eleverna informeras om skolans regelverk, som beslutats om uppifrån - likaväl som mina rektorer måste exekvera bildnings- förvaltningens beslut - oavsett vad de egentligen tycker om det. Mina elever kommer vanligen i tid (och gör de inte det behöver de en attans bra förklaring), har vanligen med sig sitt arbetsmaterial och är faktiskt ganska fokuserade på det lektionen handlar om. De frågar, lyssnar, diskuterar, ifrågasätter, läser, skriver och är allmänt aktiva. Jag har aldrig märkt att kepsbärande skulle påverka dessa klassrumsaktiviteter och den inlärning som faktiskt pågår där, på ett negativt sätt.

Och varför just kepsarna, om vi nu snackar hyfs? Jag vet att en del skolor dessutom försökt lägga sig i hurpass mycket häng jeansen får ha. Öhh? Vad blir nästa sak? Av någon outgrundlig anledning hör jag ytterst sällan några som helst synpunkter på tjejernas lågt skurna jeans, som visar stringkanten där bak när de sitter ner, eller på deras supertajta toppar med urringningar som gör att tuttarna nästan trillar ur push-up-behåarna. Där skulle vi ju annars åtminstone kunna hävda att många av de hormonvingliga tonårspojkarna helt kommer av sig och tappar fokus...

Kan det vara så att kepsens funktion som [arbetar]klassmarkör lever kvar och att snobbakademikerna känner sig hotade och ser sin chans att hävda sig?

En viktig fråga för mig är alltså: Ska jag som lärare - och med uppdraget att förmedla värden som respekt för individens frihet och integritet - verkligen upprätthålla en regel jag själv inte förstår eller kan ge skäl för? Vad signalerar det? Ska vi lära våra ungdomar att följa grundlösa regler bara för att de är... regler? Ska de inte reflektera, ifrågasätta och - i de fall de körs över i en hittepådemokratisk process - pröva civil olydnad? "Jag lydde bara order"... Har vi hört den förut? De som sa/säger så bar garanterat inte keps i skolan - och se hur det gick...

Enda gången jag verkligen reagerar negativt när jag ser en keps är när jag ser den på en gubbe, bakom ratten på en bil. Men inte ens där gör kepsen någon skillnad - den är mer som en varningssignal...

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ha ha ha!!! Härligt!!! Kan man inte förbjuda chefer att ha vita tennissockor i stället??? :D

Anonym sa...

Om man tillåter huvudbonader helt så slipper man dessutom hela harven med eventuella undantag från förbudet så enskild elev (eller lärare, vaktmästare etc) pga religion/tradition vill bära huvudbonad i skolan.
Å hur är det med peruker mm, en elev med exempelvis cancer och håravfall skulle slippa känna sig lika utpekad...
Det är en jäkligt förlegad grej det där med keps/mössförbud i skolorna.

I min klass på högstadiet hade vi en kille som hävdade att han frös och satt med en svart Backlava (stavning) på lektionerna. Han hade den även i matsalen, (något vi andra hade himla skoj åt) han drog ner kanten varje gång han skulle lava in en tugga... Mattanterna förfasades väldans... Alltså, den här killen hade inte hamnat i en vanlig klass idag, han hade fått gå anpassat och inom särskolan...
Att han hade ett plagg han gömde sig i, för det var vad han gjorde borde våra lärare kunnat känna på sig och kanske nysta lite i, inte bara yla att han hade mööööössa å det var hemskt.

Jag jobbar ju en hel del med tonåringar och en del av dem har sin huvudbonad som ett attribut för att visa vem de är (du vet de där silvriga klistermärkena som sitter under skärmen på vissa kepsar, myyycket viktiga, status you know) medans andra finner en trygghet i att kunna skärma av lite inuti en joggingjackas luva eller en skön mössa. Jag tycker ofta att det där med "luva på"-humör kan vara en bra grej, de markerar ju så himla tydligt, inte som hos vuxna som flackar med blicken, kröker ryggen och mår dåligt. Kidsen kan lugnt sitta i sina skylen och iakta allt omkring på sitt eget vis och samtidigt känna sig lite trygga...
Stor sjal (ala Palestinasjalarna) har ju samma grej, man myser ner i dem, drar upp över näsan och trivs, lite som en snuttefilt. Å var drar man dessutom en rättvis gräns, klipp av luvan, inga breda hårband eller en liten basker skadar ingen...

Jag tycker inte att du som lärare ska stödja en dum regel. Om du bara är tydlig och säger till elevarna att du inte heller gillar reglen för att den är just fånig men att det är andra som bestämmer så lär sig kidsen den biten också, md politiker, vem å hur man ska/kan påverka osv...

det vore bättre att införa idiotförbud i både skola och politiska korridorer... Hos våra nuvarande folkvalda ser jag gärna fler mössor å kepsar, det kanske skulle hindra en del av sågspånet från att falla ur.

dyermaker sa...

Cia & annaanna> Idiot- och vita tubsocksförbud vore klart mer relevant! ;)

Caligula sa...

På friskolan jag var på var det tydligen extemt viktigt att inte ha mössor på. Totaltöntigt och splittrade oss lärare som ändå körde hur vi ville. Samt fick igång slöj-motsättningarna. Nåt trivselrum för eleverna var det inte ens snack om... pinsamt..

Anonym sa...

Vi har en gamal revisor här som har jobbat som gymnasielärare innan. Han tycker att det är ett otroligt integritetskränkande att kräva att elever INTE får sin keps på om de vill. (perosnen i fråga är inte mycket för nymodigheter annars men här tar han plus i kanten.)

Jag brukar fråga, när detta kommer på tal, om de även brukar be Tant Greta på besök för att dricka söndagskaffe, att visa lite hyfs och ta av sig hatten!