... i vilken vår hjältinna kurar gryning

Att kura skymning är fint. Att sitta stilla och tänka, dricka lite te och låta mörkret smyga sig på en stund. Jag undrar om motsvarigheten är att kura gryning? Det gör jag nu. Fast jag fuskar lite. Jag har ju datorn på. Men annars vilar rummet i gryningsljus och det är fint att se hur växterna i fönstret bildar snygga silhuetter mot den mörkt blå himlens orangerosa rand. Rummet doftar av nybryggt kaffe och jag tänker tankar på helgen som var och dagen som kommer.

Ute på spisen i köket står en glasburk. Den är till två tredjedelar fylld med en bärnstensfärgad, lite tjock vätska täckt med en skummig yta och under skumkronan flyter aprikoserna högt. Min vildjäst är klar! Efter jobbet idag ska jag sila av den och ställa i kylen. Imorgon ska jag starta ett bak. Måste bara ta reda på hur man gör en sådan där levaindeg och hur mycket av jästen jag ska använda. När jag gläntar på locket doftar det spännande och lovande.

I min väska, ute i hallen, ligger Touching the Void och väntar. Jag och min lilla grupp sjuor (engelska) har jobbat på temat "Explorers" sedan terminsstarten. Vi har pratat om bergsklättrning och upptäcktsresor och kikat på kartor och läst om såväl världens högsta punkter som de lägsta (Challenger Deep i Marianergraven... över 11000 meter djupt... det är så djupt att om du tar en knytnävsstor sten och släpper i, så tar det en dryg timme för stenen att nå botten...) och om de människor som vågat sig dit och nu ska vi runda av med ett stort äventyr!





















Det blir en fin dag idag. För mig. Och för er, me lovely ones, om ni väljer det.

Och det är 19 dagar kvar!