onsdag, februari 25, 2009

... i vilken vår hjältinna kramats lite

Många av kollegorna ska strax till Folkets Hus för att lyssna på en föreläsning av Gunilla Hammar Säfström. Jag funderade ett tag på att gå dit, jag också, men jag kom på att det skulle kännas ganska ovärt – jag såg de flesta avsnitten av Klass 9A och jag gillade henne inte. Hon är en kunnig och duktig lärare, men jag tyckte hon var ganska kylig och lite väl distanserad i sitt sätt att bemöta eleverna. När vi fikade nyss (jag är kvar på jobbet för att fixa och dona lite) pratade vi om det och vi var ganska eniga om att matteläraren (i teveprogrammet, alltså), Stavros Louca, däremot verkade vara en varm och entusiastisk lärare, liksom bl a idrottsläraren Igor. Det jag gillade med Stavros – förutom hans gedigna ämnes- och pedagogiska färdigheter – var hur han verkligen visade eleverna att han tyckte om dem. Han var inte ens rädd för att ta i dem, ja han t o m kramade om dem ibland.

- Jag tror att världen skulle se klart annorlunda ut om fler fick lite mer kramar än de antagligen får, sa jag. Det kramas alldeles för lite!
- Jaa! sa Karin. Vill du kramas med mig?
- Lätt! sa jag.

Och så kramades vi. Anna hade inte riktigt hängt med i svängarna och undrade om det redan var sista arbetsdagen och ifall jag kanske skulle med kvällståget till Stockholm. Men det var ju bara ett statement; det kramas för lite, helt enkelt. Och de som blir minst kramade på arbetsplatserna är cheferna. Å andra sidan – ska man få tag på en chef att krama gäller det att de saktar ner lite så att man hinner få håll på dem! Jag har sett min chef vid ett tillfälle idag och då verkade han vara på väg att sätta någon form av hastighetsrekord i trappspring. Men jag tänker att han säkert får en kram när han kommer hem.

Så. Me lovely ones; krama någon. Nu!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det kanske vore nåt...att krama våra chefer*ler*. Undrar hur de skulle reagera? De skulle förmodligen tro att det hade slagit slint fullständigt..eller att vi hade vunnit på lotto eller nåt*s*! Stor Kram till dig iaf!

Anonym sa...

Kramar, det e grejer det... Min chef som ju inte längre är min chef då jag inte har kvar mitt jobb men ändå är den person som jag betraktar som min chef å som förhoppningsvis snart är min chef på riktigt snart igen, den personen, han hade gärna fått en kram.

Förresten är det väldans många som skulle ha fler kramar, särskilt såna som är lite smådumma för då kanske de skule sluta vara dumma och bli kramisar istället. (Om alla som var dumma, chickabom chickabom chickabombombom... byt ut "varsin trumma" i sången mot "nån att krama")

Det är egentligen knäppt eller synd at folk reagerer som din kollega och tror att det är något särskilt skäl när man kramas sådär... Kramar "bara för att" är ju superbäst...

Jag tänker krama dej i sommar, bara så du vet det... *smiles*

Caligula sa...

Kraaaam!

dyermaker sa...

Snorkan> Hehe. Jag ska krama dem imorgon.

Annaanna> Jaaa! Vi kramas!

Cal> *kraaaam*

dyermaker sa...

Förresten har jag och Snorkan redan kramats idag! :)