lördag, februari 14, 2009

... i vilken vår hjältinna hjärtar er alla















14:e februari. Alla hjärtans dag. St. Valentine's Day.

Är ni goda katoliker? St. Valentine var ju en martyr som fick helgonstatus (även om det fortfarande är lite osäkert vem denne Valentine egetligen var). Påven Gelasius I tyckte nog att det behövdes stramas upp lite i de kristna leden och gjorde det kyrkan brukade göra; det firades redan en förkristen fest i mitten av februari - en fruktbarhetsfest och det vet vi ju hur sedefördärv- ande sådana är, eller hur? - och den ersattes alltså med St Valentine's Day... (Men troligen pratade Gelasius latin, snarare än engelska, iofs. Hade han pratat engelska hade vi för övrigt inte fattat mycket ändå.)

Men hur kom det sig att firandet (?) till minnet av en tidig kristens brutala död kom att bli hela världens kärleksdag, då?

Det är Geoffrey Chaucer's fel. Bland annat. Ni vet han med Canterbury Tales. Han skrev även Book of Saint Valentines Day of the Parlament of Briddes och om jag fattat min Norton Anthology of English Literature rätt så ingår detta poem där...

For this was on St. Valentine's Day,
When every fowl cometh there to choose his mate.

... vilket han skrev till Rikard IIs och Annas av Böhmen förlovningsfest och som - i viss mån - bekräftar att det redan vid denna tid (sent 1300-tal) knutits en romantisk tradition till den 14 februari.

Men låt mig inte regna på er parad med historiska fakta. Skit i historien. Skit i katolicismen. Ut med er och hjärta alla ni möter. För är det alla hjärtans dag så är det. Och så lite extra gos och kärlek till dem som står er närmast... Partners, barn, vänner, föräldrar...

Men gå föralldel inte på marknadens billiga trick och tro att ni måste visa er uppmärksamhet med rosor (som vissnar efter två dagar), mjölkchoklad (som täpper igen era älsklingars artärer) och gulliga nallar - som man ändå inte vet var man ska göra av. Skänk hellre ett leende, en varm kram, ett samtal, en fika eller bjud på en god middag... Och glöm inte att tala om för dem att de är älskade... glöm för allt i världen inte det. Ge dem av er själva, helt enkelt.

Det är det finaste man kan få - en älskad persons tankar, tid, uppmärksamhet och omsorger. Och det är då själva fan om det ska begränsas till en enda futtig dag om året. Mina älsklingar hjärtar jag alla dagar! Men idag tänker jag ändå på er lite extra - lättpåverkad som jag är... ;-)

Och så lite musik, då...


Och vet ni... denna den 14 februari är det... 14 dagar kvar!

2 kommentarer:

Caligula sa...

Intressant bakgrund! Första gången jag hörde om Valentines Day var i Snobben! =D

dyermaker sa...

Inte helt otroligt att det var så även för mig - Snobben var en stor influens under mina tonår, inte minst.

Jag gillar Karls livsfilosofi:
"Lycka är att ha en cabriolet och en sjö. Om solen skiner kan man åka omkring i sin cabriolet - och när det regnar kan man tänka "bra... nu får jag vatten i min sjö."