Ett inlägg hos Caligula får mig att ta fram Bobs Bräcklighetens poetik och läsa lite. Man kan börja en tisdagsmorgon på betydligt sämre vis. Igår var det kura gryning som gällde; idag är det tända ljus, morgonteve hos SVT1, nybryggt Hazienda och ett par grova ostmackor. Brödet är gott, och det är inte bakat av mig utan av Urshults Bageri. Jag tror inte de levererar till Stockholm så jag får passa på att äta nu. Jag vill inte ens att de ska leverera till storstan - närproducerat är att föredra. Helst ska bröd produceras i ens eget kök. Det ska bli mycket av det framöver. Tänker jag.
Jag återvänder till Bob en stund. Citatet jag gav Caligula har ett sammanhang i hans blogg, så det lägger jag inte här. Däremot ska ni få den lysande baksidestexten:
Om det här är en poetik är det lika mycket en bok om mitt liv. Visst är det roligt att vidga språket. Men så mycket roligare att vidga en tisdag.
Det här är en bok för dem som vill bygga kontaktnät för sin bräcklighet. Dem som vill mötas också i varandras svagheter. Ligga där i kafferummet och hålla om varandra när chefen verkar arg.
När jag vaknade i morse, efter ohemult mycket sömn, kände jag efter en stund. Jag tror egentligen att jag borde stanna hemma idag. Ingen feber fast det känns fortfarande som att det är något åt det hållet på gång. Men jag låg där i sängen och insåg att det troligen blir jobbigare att fixa vikarieinstruktionerna än att gå dit och göra jobbet själv. Så jag går.
Men innan jag går får ni en kort Bob till. Det är en sådan dag idag; en Bobdag.
Var det så att vi krälade upp ur urhavet bara för att kunna köpa DVD i mars men inte behöva betala förrän i maj? Isåfall kan vi lika gärna krypa tillbaks och bli plankton igen.
Snyggt, Bob. Så snyggt!
Och det är 18 dagar kvar, me lovely ones!
Jag återvänder till Bob en stund. Citatet jag gav Caligula har ett sammanhang i hans blogg, så det lägger jag inte här. Däremot ska ni få den lysande baksidestexten:
Om det här är en poetik är det lika mycket en bok om mitt liv. Visst är det roligt att vidga språket. Men så mycket roligare att vidga en tisdag.
Det här är en bok för dem som vill bygga kontaktnät för sin bräcklighet. Dem som vill mötas också i varandras svagheter. Ligga där i kafferummet och hålla om varandra när chefen verkar arg.
När jag vaknade i morse, efter ohemult mycket sömn, kände jag efter en stund. Jag tror egentligen att jag borde stanna hemma idag. Ingen feber fast det känns fortfarande som att det är något åt det hållet på gång. Men jag låg där i sängen och insåg att det troligen blir jobbigare att fixa vikarieinstruktionerna än att gå dit och göra jobbet själv. Så jag går.
Men innan jag går får ni en kort Bob till. Det är en sådan dag idag; en Bobdag.
Var det så att vi krälade upp ur urhavet bara för att kunna köpa DVD i mars men inte behöva betala förrän i maj? Isåfall kan vi lika gärna krypa tillbaks och bli plankton igen.
Snyggt, Bob. Så snyggt!
Och det är 18 dagar kvar, me lovely ones!
Inlägg
1 kommentar:
På tal om ohemult borde det vara tvång på att läsa Mumin i skolorna. Så bra!! (Återupplever med lillisen just nu.)
vajl
Skicka en kommentar