Jag läser dödsannonserna i dagens DN. Själva annonserna är inte roliga, såklart. Men de är spännande. Varje liten ruta rymmer ju berättelsen om ett helt liv. Egentligen flera liv, t o m. Men det som roar mig just den här lördagsmorgonen är att kika på symbolerna som folk valt att pryda annonserna med. Förr var ju någon form av kors det absolut vanligaste och jag tänkte att det nog fortfarande är så att korsen är i klar majoritet även om det även finns många andra symboler som numera används. Jag räknade antalet annonser. De var 95 till antalet. Av dessa var faktiskt bara 30 prydda med någon form av korssymbol (och då har jag varit generös i min bedömning och släppt igenom både en tro-hopp-kärlekssymbol och något som kan vara ett spretigt kors men eventuellt föreställer en snöstjärna...). 31,6%, alltså. De övriga 68,4 procenten bestod av liljekonvaljer, katter, fopollar, DIF:s logga, fåglar, båtar, en brödkavel (?!), segelflygplan, en liten ängel, dragspel, fjärilar, dansande par, en cykel, böcker, hjärtan, ånglok, loggan för Degerfors IF, hantverkarsymboler och en skidåkare.
Alla dessa bilder. De bidrar till berättelserna om de dödas liv.
Alla dessa bilder. De bidrar till berättelserna om de dödas liv.
Inlägg
2 kommentarer:
De där små symbolerna är precis som du skriver, en del av historien kring personen i annonsen. Vi begravde min mormor för ett par veckor sedan och att hon som både älskade blommor och hette Viola i andranamn skule ha en av sina favoritblommor viol som symbol var så självklart för oss i familjen. Ett kors eller något annat jox var aldrig på tal, viol skulle det vara. Den där symbolen säger så mycket om hur de efterlevande ser på sin anförvant också... Vad de vill att denne ska bli förknippad med och symboliserad av. Jag tycker det är så fint med alla blommor, katter och duvor men brödkavlar och liknande får mej att fundera mer över vem perosnen var...
Du ska få ett upp- och nervänt kors i din dödannons mamma.... ;)
Skicka en kommentar