... i vilken vår hjältinna vurpat

Vilken som var fjolårets vurpa är väldigt tydligt. Den var troligen årtiondets vurpa, dessutom. Vurpan jag gjorde på löprundan idag kan eventuellt bli det här årets. Åtminstone är det min ambition att fortsättningsvis hålla mig på benen. Jag kom ångande längs en smal, lerhal stig vid sjökanten. Varmt och skönt och fullt blås på alla skogens fåglar. Solljuset som silades mellan trädgrenarna gjorde min syn lite flimrig och plötsligt kände jag att foten slagit i något (en knölig och illvillig trädrot) och hur jag tappade balansen.

En lång stund - det var iaf så det kändes, men egentligen handlade det om nanosekunder - trodde jag att jag skulle kunna klara mig, men sedan såg jag träd och himmel i en skum vinkel och landade hårt på högersidan och mitt skenben slog i något hårt (troligen en annan ondskefull trädrot). Först kändes det som att benet gått av och samtidigt som det gjorde djävulusiskt ont att försöka resa mig blev jag så full i skratt att jag bara låg på rygg och garvade en stund. Jag hoppas ingen såg mig för jag måste ha gett intrycket av totalt mentalt sammanbrott... ;-)

Efter att ha rest mig och linkat omkring lite fortsatte jag. Jag tänkte att jag nog fick gå resten av rundan (och jag som inte ens var halvvägs) men det gjorde faktiskt mindre ont att springa, så då fick det bli så. Dock gick jag i de brantaste och slirigaste nerförsluten. Tiden var givetvis inte lysande (38 minuter) men med hänsyn taget till vurpan, gåendet i nerförsslänterna och de sanka stigarna som tvingade mig till stora, långsamma omvägar på lite torrare mark, så är jag ändå nöjd. Fast mitt skenben har en blåröd repa rakt över och det värker från knät och hela vägen ut i tårna. Jag tänkte undvika ett fult blåmärke och kletade på lite hirudoidsalva, men den är för jobbig. Ju mer jag försökte massera in den, ju kletigare blev det. Isch!

Nu ska jag äta frukost! Den kommer att sitta fint! Ha en ljuvlig lördag, me lovely ones. Jag ska fördela min jämnt mellan tvättstugan, solen på balkongen och kanske en eftermiddagspromenad med Johanna.