Just nu känns det som att livet rusar i 180 knyck. Minst. Jag tänker ofta att jag borde stanna upp och tänka. Men så pressar livet på från alla håll, och jag finner mig själv rusa vidare. Timme läggs till timme och dag till dag och ibland verkar veckorna bara bestå av måndagar och fredagar.
Visserligen blev det en del tid för tänkande och reflekterande de där dagarna i stugan, men det var som om jag inte riktigt orkade tänka tankarna färdigt utan bara stängde av och blev helt blank. Vilsamt - visst. Men jag kommer ju ingenvart.
Vad är det jag vill, eller behöver, tänka på, då? Ptja... allt möjligt. På mina vänner, planerna på en inflyttningsfest, på mina barn, på kreativa processer och idéer, på framtiden som ju bara passerar om jag inte gör upp åtminstone någon form av enklare planering eller skiss för den, på P, på att jag fortfarande inte fått upp spegeln i hallen och hyllan i köket och inte har jag ringt Catharina heller, fast jag tänkte gjort det redan förra veckan.
Vad gör jag egentligen av min tid? Jag går upp före halvsex (ännu tidigare när jag ska simma), jobbar, tränar, äter, bloggar, slösurfar, tittar förstrött på något halvt teveprogram och lägger mig aldrig senare än 21 på vardagskvällarna. Somnar som en sten. Ibland tar jag ett städröj (som igår) eller vattnar mina växter. På helgerna ska jag både försöka hinna med livet och vila efter veckans vedermöder och samla energi till en ny vecka. Men ofta sover jag ännu mindre då. Har det gott och mysigt och visst kommer jag ut på träningsrundor också, men så mycket mer blir det inte. Jag orkar liksom inte. Åtminstone inte särskilt ofta.
Men kanske hade Hävvy rätt när hon sa att det kan bli så när man flyttar; att det tar ett tag att landa i allt som är nytt. Jag har visserligen en rätt gedigen flyttvana men den här flytten var nog den mest "extrema" jag gjort. Inte för att jag vill ha den ogjord, då. Ånej, verkligen inte. Bit för bit landar jag väl ändå och kommer att dra mer och mer nytta av det Stora Plus det är att bo i en riktig storstad.
På söndag t ex ska jag gå på en föreläsning med Mattias Gardell, som ska prata om Tortyrens återkomst. Bara en sån sak, va'?! :D För morgondagen finns planer på såväl en tur ut i skärgården (det ska bli soligt men kallt med nordlig vind) som ett besök på Zita för att se en film med P. Nästa lördag kan det bli retur på "parmiddan" från häromsistens och veckan därpå blir det releasefest på Anchor för Apes IQ, Olle Ljungström på Rival och ett 40-årspartaj. Ikväll var det middag med några arbetskamrater. En synnerligen avslappnad och trevlig grej!
Så... jag gör ju lite mer än bara ätasovajobbaträna, iofs. Det gör jag.
Men - när ska jag hinna tänka, då? Det återstår att lösa. jag ska sova på saken. Nu.
G'natt, me lovely ones.
Visserligen blev det en del tid för tänkande och reflekterande de där dagarna i stugan, men det var som om jag inte riktigt orkade tänka tankarna färdigt utan bara stängde av och blev helt blank. Vilsamt - visst. Men jag kommer ju ingenvart.
Vad är det jag vill, eller behöver, tänka på, då? Ptja... allt möjligt. På mina vänner, planerna på en inflyttningsfest, på mina barn, på kreativa processer och idéer, på framtiden som ju bara passerar om jag inte gör upp åtminstone någon form av enklare planering eller skiss för den, på P, på att jag fortfarande inte fått upp spegeln i hallen och hyllan i köket och inte har jag ringt Catharina heller, fast jag tänkte gjort det redan förra veckan.
Vad gör jag egentligen av min tid? Jag går upp före halvsex (ännu tidigare när jag ska simma), jobbar, tränar, äter, bloggar, slösurfar, tittar förstrött på något halvt teveprogram och lägger mig aldrig senare än 21 på vardagskvällarna. Somnar som en sten. Ibland tar jag ett städröj (som igår) eller vattnar mina växter. På helgerna ska jag både försöka hinna med livet och vila efter veckans vedermöder och samla energi till en ny vecka. Men ofta sover jag ännu mindre då. Har det gott och mysigt och visst kommer jag ut på träningsrundor också, men så mycket mer blir det inte. Jag orkar liksom inte. Åtminstone inte särskilt ofta.
Men kanske hade Hävvy rätt när hon sa att det kan bli så när man flyttar; att det tar ett tag att landa i allt som är nytt. Jag har visserligen en rätt gedigen flyttvana men den här flytten var nog den mest "extrema" jag gjort. Inte för att jag vill ha den ogjord, då. Ånej, verkligen inte. Bit för bit landar jag väl ändå och kommer att dra mer och mer nytta av det Stora Plus det är att bo i en riktig storstad.
På söndag t ex ska jag gå på en föreläsning med Mattias Gardell, som ska prata om Tortyrens återkomst. Bara en sån sak, va'?! :D För morgondagen finns planer på såväl en tur ut i skärgården (det ska bli soligt men kallt med nordlig vind) som ett besök på Zita för att se en film med P. Nästa lördag kan det bli retur på "parmiddan" från häromsistens och veckan därpå blir det releasefest på Anchor för Apes IQ, Olle Ljungström på Rival och ett 40-årspartaj. Ikväll var det middag med några arbetskamrater. En synnerligen avslappnad och trevlig grej!
Så... jag gör ju lite mer än bara ätasovajobbaträna, iofs. Det gör jag.
Men - när ska jag hinna tänka, då? Det återstår att lösa. jag ska sova på saken. Nu.
G'natt, me lovely ones.
Inlägg
3 kommentarer:
Men alla dina jogg/spring/promenadrundor då? Ger inte de en chans till lite tankeverksamhet? Jag går minst en timme om dagen numera och det är finfint för synapserna och själasökningen. Kram på dig! /Maria
När jag går hinner jag tänka, men inte när jag joggar. Då har jag fullt sjå. Ska nog gå mera, helt enkelt. Kram tillbaka till dig, Maria! Vi ses väl på SRF? :)
Tyvärr blir det inget SRF för vår del i år. Ska åka till gotland istället./Maria
Skicka en kommentar