... i vilken vår hjältinna hettat till

Trött och frusen var jag när jag traskade de få minuterna från bussen och hem. Jag ville bara laga te och krypa ihop i soffan med kudde, filt och teve. Men jag drog ändå på mig träningskläderna direkt (innan jag liksom hann känna hur varmt och gosigt det var härinne) och gav mig ut på en halvmilarunda. Det kändes faktiskt helt rätt ända från början. Underlaget ute i skogen är så skönt nu; lite halvmjukt och ingen lera och gegga alls. Jag känner att om jag kunde springa enbart i skogen skulle jag kunna springa längre och tycka det vore ännu roligare. Att springa en bit på grusvägen och över en övningsgolfbana, som jag gjorde idag, är ganska tråkigt och enahanda även om det handlar om en relativt kort sträcka. Jag fick förresten publik en bit i skogen. Två rådjur gick omkring och gjorde vad det nu kan vara som rådjur gör. De blev inte alls rädda, heller, utan makade bara på sig lite från stigen när jag kom springandes...

Väl hemma var jag rejält hungrig och i en gryta hivade jag ner skivad morot, lite ingefära i skivor, salt, svartpeppar, en stor krossad vitlöksklyfta, två fina kycklingfiléer och några stora broccolibuketter tillsammans med lite vatten. Det fick puttra på medan jag tog en välgörande och upplivande dusch. Sedan mumsade jag i mig den snabba kycklingsoppan medan jag tittade på teve, där Jonas Gardell besökte sin barndoms Enebyberg. Ingefäran och vitlöken gav härlig hetta åt den enkla anrättningen och nu är jag varm och skönt pigg istället för trött och frusen.

Skönt, me lovely ones! Skönt!