... men sedan hann livet ikapp mig. Inte mitt liv, men någon annans. Någon som uppenbarligen känner ett stort förtroende för mig och berättade om det som ibland kallas Världens Största Familjehemlighet. Nu måste jag begrunda strategier för morgondagen och framtiden i ett längre perspektiv (för den här personen), anmälningsplikt, vad som kan sägas och göras, försöka stötta, trösta och samtidigt vara konstruktiv och se eventuella möjligheter till lösningar.
Det här är en av de saker som lärarutbildningen inte förbereder en för, och jag är glad att jag har många års livserfarenhet bakom mig, i ett läge som detta.
Var rädda om er, och era familjer, me lovely ones!
That's an order!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Å fy fan, men jag är säker på att du är stark och fixar det bra. Och att personen ifråga kan ta det bra efter omständigheterna och inte tar på sig skuldkänslor och så. Nu kommer jag att tänka på "Priest" igen, en av mina "lipfilmer".
Ojdå, det låter tufft.
Men, som stöd i ryggen ska du ha att jag upplever dig som en stark, vettig och intelligent kvinna och jag är övertygad om att du kommer kunna hjälpa den som anförtrott sig - och att det kommer gå bra i slutändan, även om vägen dit är både snirklig och svår.
Skicka en kommentar