... i vilken vår hjältinna lägger ännu en dag till handlingarna

Den gick, den här dagen också. Och faktum är att den ändå blev ganska bra, på flera vis. Samtalen, som jag insåg igår kväll att jag var tvungen att ha, gick så bra de nu kunde gå. Förtroendet finns kvar och jag fick även möjligheten att förtydliga att jag finns här för den här unga människans skull i första hand, och inte för föräldrars eller andras. Det är annars märkligt hur vuxna liksom kan missa att de faktiskt måste försöka lyfta blicken, kika över sin egen begränsade horisont och försöka se till sitt barns bästa. Men nu gick det ändå bra och det finns öppningar för en lösning, både på kortare och lite längre sikt. Det känns skönt, även om det verkligen inte går att blåsa "faran över" än...

Jag hade ett par sköna och bra samtal med kollegor och givetvis en hel del roligt med mina elever. Det har jag nästan alltid. Jag lyckades t o m få med "mina" killar i nian på att det [nästan] är roligt att skriva ett författarporträtt och därvidlag också läsa en, eller två, böcker av författaren. Författarna de valde är David Eddings, Håkan Nesser, Stephen King och John Ajvide Lindkvist. Det ska bli en rolig resa att göra tillsammans. Mina små protegéer i 7D hispar omkring och är helt uppskruvade för redovisningen av sina grupparbeten (torsdag). Det har gjorts en liten reklamfilm (på mobiltelefon) för Spinning Jenny, vi får åka tidsmaskin och se en 1700-talsbonde bli intervjuad, det kommer ut en liten nyhetsbulletin från 1850-talets England och det blir minst två bildspel (Powerpoint, antar jag). Och jag har rättat B1/B2 (läs- och hörförståelse) av NP i engelska och även om jag önskar att hela mitt lilla gäng hade klarat sig så är det ändå så att mitt stora glädjeämne E. klarade godkäntgränsen och det känns som stor lycka nu och ännu roligare i morgon, när han får veta!

Veckans två tuffaste dagar ligger nu bakom mig och det känns. Jag är rätt trött ikväll. Efter jobbet lagade jag mig en snabb middag (pasta, spenat, ost) och sedan har jag mestadels vegeterat. Men det är rätt skönt och välbehövligt det också. Utvecklingssamtalen gör att jag kommer hem lite för sent och lite för trött för att orka träna, men imorgon kör jag de sista och på torsdag är jag på'at igen! Faktum är att det där med träning är som ett skönt gift. Jag kickar på det! Vem hade trott det för typ 10 år sedan? Eller ens fem?

Jag somnade lite sent igår, trots att jag ändå kom i säng i hyfsad tid. Men dels började jag läsa det nyanlända numret av Språktidningen och dels fick jag ett telefonsamtal som gled över i natten. Men nu ska jag strax släcka och sova gott. Det är åtminstone planen, men Fröken är inte informerad och man vet aldrig vad hon får för sig att hitta på. Men jag ska i alla fall ställa datorn åt sidan, fluffsa till täcket och släcka lampan och ligga och begrunda alla roligheter och najsigheter som ligger i pipeline nu på vår- och försommarkanten... vinylafton... tjejhelg... stughelg... SRF-förfest i Skåne... en eventuell Stockholmstripp... och SRF... och vid det laget har sommarlovet inte ens börjat... JÄJ!

... och jääääklars vad jag är sugen på att kolla Leonard Cohen, på Sofiero, i juli. Smärtsamt, bara, att plåtarna kostar 800... GAH! DUBBELGAH!

Så, me lovely ones, kryp i säng nu. Och händerna under täcket. Natti, natti...