På SVT, för ett par veckor sedan, gick ett program som hette "Fördärvet" och som handlade om den forskning kring DAMP/ADHD som bedrivits under många år av teamet kring Christopher Gillberg. Jag missade programmet, men en debattartikel i dagens DN fick mig att genast söka upp programmet i SVT:s nätarkiv och titta på det. När jag såg att den fullständigt rabiata Eva Kärfve medverkade anade jag såväl mossbelupna ugglor som en hel kennelkyrkogård. Och jag fick mina aningar bekräftade. Fullständigt osakligt och helt klart åt helvete.
Jag går igång på detta eftersom jag vet att ADHD finns. Det är inget hittepå. Jag vet också hur fullständigt överjävligt ett barn/en ung människa med detta neuropsykriatiska funktionshinder kan ha det och till vilken nytta en adekvat diagnos faktiskt är, vad gäller att kunna stötta, hjälpa och förse med strategier så att vardagen fungerar. Just i den vevan då diagnosen kom härjade Kärfve som värst i media och skrämde slag på Socialstyrelsen så till den milda grad att det blev superkrångligt att t ex få dispens för medicinering. För alla de insikter, all den hjälp och allt det stöd mitt barn och jag - och inblandad skolpersonal - fick och för den enorma utveckling och det alldeles vanliga ung-vuxen-liv som mitt barn har idag är jag för evigt tacksam gentemot Pedagogiska Teamet, i Falkenberg.
Och här är debattartikeln i DN, där man bl a ifrågasätter SVT:s objektivitet, beskriver internationell forskning samt upprättar en del av Christopher Gillbergs heder...
Sorry, me lovely ones... Got a bit carried away, I'm afraid.
söndag, april 27, 2008
... i vilken vår hjältinna tänder till
Etiketter:
ADHD,
Christopher Gillberg,
DAMP,
debatt,
DN,
Eva Kärfve,
forskning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
läste nyss ett inlägg om det hela, och det lustiga var att jag kom in här för att ge dig en länk till sidan! inte för att du skulle läsa om programmet dock, tänkte du skulle vara road av nåt annat, men det var en lustig slump.
http://psykbrytet.blogg.se/diagnos_veckans_nyord.html
Ja! Ja, hurra, hurra för artikeln, Johans medicinering blev ständigt ifrågasatt då när han började och striden mellan Gillberg och Kärfve rasade som mest. Och det kan jag lugnt säga att utan den hade han varit i en mycket värre värld.
silke> Jag kan bara hålla med. Just så var det ju för oss, också. Och... haha... idag brakade jag ihop med en kollega som visar sig vara ett Kärfve-fan... =P
skitirro att man inte ser att du uppdaterat längre. kanske jag måste ändra inställningar nånstans, men jag har inte orkat leta. ledsen idag, av anledningar som passar med inlägget jag kommenterar under.
Jag tycker att debatten är intressant, längesen jag hörde nåt om det. Minns "kriget" i Ordfront Magazin mellan Eva Kärfve och Maria-Pia Boethius. Nåt jag själv undrat över men aldrig fått svar på är varför det bara pratas om barn; även vuxna måste ju ha den där MBD-grejen eftersom hjärnan inte reparerar sig själv? Har ställt frågan till specialpedagoger som bara svarat att frågan är omtvistad... Tyvärr är forskare alldeles för låsta i sina egen discipliner och tänkande, såväl sociologer som biologer. Blir det svårt att få medicinsk dispans för att ena sidan får företräde är det för jävligt. Leve tvärvetenskapen! =)
Denna fråga har vi ju avhandlat, du och jag. Och jag - som läs en del akademiska poäng just på autismspektrumstörningar - blir fruktansvärt förbaskad och frustrerad att en människa som Kärfve skall få lov att ta plats i media (som iofs gillar blodtörst). Hon är en bakåtsträvare utan motstycke och dessutom är HENNES publikationer inte vetenskapligt granskade.
Sade någon "skottpengar"?
>:-]
Skicka en kommentar