... i vilken vår hjältinna låtit anden segra över materien

(Hit längtar jag. Ofta.)
När jag vaknade i morse efter en skön natts sömn kände jag mig faktiskt utvilad. Det är inte alltid det händer. I all synnerhet inte om natten varit full av drömmar, drömmar jag minns. Drömmarna befolkas av människor jag känner, människor jag tycker om och umgås med men i nya roller, eller nya konstellationer. Egentligen borde jag kanske skriva ner mina drömmar för att fundera vidare över dem, men... det verkar jobbigt. Det är inte den sortens skrivande jag vill ägna mig åt. Möjligen skulle jag kunna berätta någon dröm ur anekdotisk synvinkel, eller för att den avslöjar vad som egentligen rör sig i mitt känslo- och tankeliv, just nu. Men det gör jag inte. Det var det här med integritet och att inte lämna ut allt om mig själv - särskilt inte nu...

Jag lagade mig en kanna Blue Java och satt en stund vid datorn och pratade med Bästaste A. Vi pratar givetvis om allt möjligt, men just nu är många av våra samtal fokuserade på träning/motion och att äta sunt och vettigt. Bästaste A var och köpte mig ett par skor igår, på en outlet på Sveriges framsida, och det är bra för jag märker att mina walkingskor börjar bli lite stumma i dämpningen. Det blir ganska många mil på ganska kort tid - skor är nog en av mina större utgifter, faktiskt, när det gäller träningsgrejer. Och man får inte tumma på just skorna, när man går så mycket som jag gör. Men... nu får de jag har hänga med ytterligare en vecka, eller två, tills vi ses igen och jag kan få mitt nya par. Egentligen borde jag investera i ett par joggingskor också. För det har jag börjat med; jogging, alltså.

Dock satt jag där vid mitt köksbord, drack kaffe och tittade ut och insåg att det knappast skulle kännas särskilt skönt att ge mig ut i regnet som strilade ner, så jag drog fram ni-vet-vad och klippte 35 km på 45 minuter vilket ger ett ganska okej tempo... Tycker ni det låter slött uppmanar jag er att försöka själva. ;-)

Sedan drack jag en massa vatten, åt ett par grova mackor och drack lite mer kaffe och pratade lite mer med Bästaste A. Efter en stunds eftersvettning kom jag på att jag kanske ändå skulle utmana vädrets makter och ge mig ut på en liten runda. Tanken var att isåfall försöka jogga hela tiden, och inte powerwalka. Jag har ett mål; att kunna springa en mil utan uppehåll. För en del kanske det låter lätt som en plätt, men för mig skulle det vara en stor grej! När jag flyttade hit, från bästkusten, hade jag nått 8 km men sedan tog det stopp och jag fastnade i soffmysträsket. Jag har hållt igång bra ändå - men att löpa har liksom inte blivit av. Men, sagt och gjort, jag låtsades inte om att jag just avverkat ett okej cykelpass och att jag nog var ganska slut, egentligen, utan drog på mig skor och luvtröja och vantar och mp3-spelaren och begav mig ut. Jag har en runda som är 5½ km och den tog jag. Jag gick de första hundra meterna för att mjuka upp musklerna igen och sedan lyckades jag faktiskt springa hela rundan. Det gick inte jättefort (det tog 35 minuter) men jag gjorde det! JÄJ!

Gissa om jag kände mig nöjd med mig själv och att jag övervunnit mitt eget motstånd och gjort det! Jag hade nog kunnat jogga en liten bit till, faktiskt! Tror jag ska ge mig på det imorgon, igen, men då får det bli en annan runda. Jag tänker ge mig på den milrunda jag brukar powerwalka och se om jag inte, bit för bit, kan springa den istället.

Jag hade kanske inte fixat detta utan min trogna mp3-spelare. Just nu har jag ingen kul musik alls i den, utan enbart träningsmusik. Dels lite uppvärmnings- och nervarvningsmusik (som egentligen är i powerwalktempo) och dels två Hendrixlåtar på repeat. The Wind Cries Mary och Hey Joe. Jag inser att detta kan låta fullständigt mördande trist, men för mig funkar det perfekt - snabbt glider jag in i ett tillstånd som nästan kan kallas meditativt och jag bara flyter fram. Tempo och andning fungerar kanonfint och jag hittar en rytm som tillåter mig att springa långt och länge - och längre allteftersom mina muskler svarar...

Sedan var det helt ljuvligt att komma in i värmen, ta en låååång varm dusch och lägga mig med katt, kuddar och filt i soffan och glida bort ett par timmar medan Miles Davis Kind of Blue smeker mina öron...













(Här vill jag springa i sommar!)

Move your bodies, me lovely ones! :D