... i vilken vår hjältinna fört krig mot illasinnad reptil samt har lite hemma-hos-visning

Vicken vecka.

I lördags var det lite fest med efterlängtat sällskap från västkusten (som i det här fallet räknas från Helsingborg upp till Varberg) och från Öland. Temat var - som brukligt vid den här tiden på året - GLÖGG och vi drack vit glögg, Blossas röda starkvins liksom whiskyglögg och romglögg. Till detta mumsade vi russin, mandlar, nötter, pepparkakor och jättegoda små klenätliknande smördegsskapelser med riven parmesan och kummin (som jag bakat och som var så gott att det ska bakas igen - jag tror det smakar mumma även till en het soppa i vintermörkret!) och pepparkaksgrissini med ädelostdip (vilket verkar vara en trendgrej i år; varje matlagningstidning och receptfolder med självaktning har ädelostdiprecept i år) vilket var mycket smarrigt och passande. Sedan var det buffé där var och en fått ta med vad de kände för vilket gav oss en och annan smaksensation och därtill dracks det vin och/eller öl. Och så shottades det tequila med apelsin och kanel. Och rockmusiken dånade. Märkligt att inte grannarna kallade på störningsjouren... ;-)

Söndagen var en hemsk och avslagen historia. Och jag som inte lyckats sova en blund. Det gjorde jag inte natt till måndag heller vilket renderade mig inte bara huvud- utan också magvärk, så halvsju på måndagsmorgonen klev jag upp och gick till skolan. Satte mig vid mitt arbetsbord och gjorde i ordning en vikarieplanering för ett par dagar, gick upp till expen och satte min sjukanmälan på sekreterarens dörr och gick hem och kröp ner i sängen hos Kärleken igen. Och somnade tvärt. Tillbringade resten av dagen - i stort sett - i sängen och Kärleken stannade hemma hos mig och jag tror det var det bästa vi gjort på ett bra tag, faktiskt. Sist jag var sjukskriven var i januari 2001, så jag gör mig inget som helst dåligt samvete för att jag valde att vårda mig själv, Kärleken och vår ytterst dyrbara och underbara relation.

För helgen innebar också något alldeles otäckt och gruvligt och uppslitande; vår första konflikt. Inte var det kattskit, heller, precis. En otäck, allförstörande och illasinnad orm hade lyckats slingra sig in i Paradise City och den nästan paralyserade oss med sitt droppande giftdregel. Men nu är den avdagatagen och kommer aldrig mer tillåtas sticka upp sitt slemmiga fejs i vår närhet. DÖD åt den som hotar det vi har, på det viset igen.

(För tydlighetens skull är det säkrast att jag tillägger att den inte hade med våra hitresta gäster att göra, så ingen läsare som är bekant med dessa drar felaktiga slutsatser!)

För att tänka på något betydligt trevligare tänkte jag lägga upp några bilder på vårt hem. Tyvärr är jag inte vän med kamerans blixtfunktion; bilderna skulle bli så mycket mer rättvisande om jag inte hade använt blixt (den ger ett så kallt och knepigt ljus) men om jag inte använder blixt blir bilderna väldigt oskarpa, har jag märkt. Nåväl; väl bekomme:

(La cuisine - nedan)

(Detalj från kökshyllan ovanför spisen)

(Sovrummet - i otäck belysning à la grekisk taverna)
(Vardagsrummet, clockwise - nedan)

(Gäst-, barn- och arbetsrum)

Hmm... Vad vårt vardagsrum ser rörigt ut på bild. Det är det faktiskt inte. Inte ens sådär trångt som det ser ut på de första bilderna. Men skräpsamma; så här har vi det. Tänkte lägga in lite mer detaljbilder framöver.

Nu är jag slut och trött. Borde kanske varit hemma idag också, men det är nog att fresta på plånboken lite väl mycket, tror jag. Så jag fyller på min mugg med Pasión Colombia, hämtar en filt att vira in mig i och fortsätter med Joyce Carol Oates' "Fallen" i väntan på att Kärleken ska komma hem från jobbet.