... i vilken vår hjältinna är allmänt uppåt och lycklig

Åh! Något av det bästa med musik är att man hela tiden kan upptäcka nytt, både på bredden och på djupet. Den här veckan går - som vanligt? - i musikens tecken. Visst har jag kollat in In Flames förr och visst har jag tyckt att de är rätt okej. Men... DÄM vad bra de är! Och FAN att jag inte var med och såg dem i Malmö i fredags, med Kärleken. Jag är helt SÅLD på dem! Det började med att Kärleken helt listigt (som han tror iaf... ;-)) drog på dvd:n och kollade med mig ett par gånger. Sedan lånade han (ännu listigare...) ut sin mp3-spelare till mig för kvällarnas träningsrundor. Och vad har han där, om inte bl a den helt superba Clayman. Jag är helt golvad.

Nästa lika golvad som jag blir när Kärleken överraskar mig med Neil Young's Like a Hurricane i en 14-minuters liveversion på brutalvolym. Det är kärlek det! Och det blir ju inte sämre av att vi såg Jeff Healey göra en horrorskön version av den på SRF, i somras, tillsammans...

Veckan som gått har varit en så bra vecka. Studiebesök på bygdens största arbetsplats (ITT Flygt) i måndags, och en snabb långpromenad dit och hem och rolig gemenskap med min mentorsklass. Träning varje dag utom i torsdagskväll, då det var film- och mingelkväll på jobbet. Snacks och vin (för dem som ville; jag ville men skippade det ändå...) först, sedan film (Barntjuven). Italienarna vet hur man gör filmer med ett intressant tempo och små uttrycksmedel. Efter filmen var det pizza och lite eftersnack. Fredagen var - som vanligt - Fin Fredag och jag var Unholy-Alliance-änka och jag hann handla och klippa mig och städa och baka och träna (en-mila-rundan) och prata med Jenny i telefon och bada skumbad och lyssna på In Flames och se sista delen av Lonesome Dove (och därvid fälla en tår vid Gus' sorgliga frånfälle) samt vakna i natten och bli iskall av rädsla när Kärlekens sida av sängen fortfarande var tom och kall och jag började tänka, vilket sällan är en bra sak att göra i vargtimmen. Tänka att han kanske låg i något vägdike, eller på något sjukhus (i bästa fall...) och hur ska sjukhuspersonalen veta hur de ska få tag i mig osv osv. Som sagt; jag ska inte tänka vid den tiden på dygnet...

Men det bästa på hela veckan har ändå varit stunderna med Kärleken. Vi ses ju inte alltid så mycket; varannan vecka jobbar han eftermiddag och vi ses bara en stund på kvällen, och när han (som den gångna veckan) jobbar förmiddag är det så mycket annat; barn och rep och sånt. Men vi har verkligen tagit väl vara på vår gemensamma tid och haft det så mysigt och fint och bra. Vi har roligt ihop. Vi skrattar och flamsar och pratar om allvarliga ting och njuter av skön musik och dricker te och tar långa promenader och slösurfar och pratar musik och lyssnar på ännu mer skön musik och kollar på teve och fäller kommentarer om allt och alla och är helt överens om vår egen förträfflighet. ;-)

Och idag fick jag honom att - mot att jag lovar att hålla den dammfri - ställa upp en av gitarrerna i vardagsrummet (en jädrans fin Gibson Les Paul-kopia). Ett par av dem är fantastiskt fina, tycker jag, och jag blir ledsen vid tanken på att de ska framleva sin tillvaro i svarta fodral i vår klädkammare... Musikinstrument (allt från mungigor till Bechsteinflyglar) ger karaktär och trivsel åt ett hem, och ska i möjligaste mån vara en del av inredningen. Jag hoppas kunna övertala honom att ställa fram åtminstone en till.

Nu är det söndagskväll, Kärleken repar och jag lyssnar på In Flames och slösurfar. Och dricker kaffe. Och äter bullar. Imorgon är en ny dag. Då väntar enmilarundan igen, efter jobbet. Kikar runt efter lite kul julklappar till mina barn. Johanna och Linus ska få varsitt presentkort till en körskola. Och Jenny ska få en dvd med Axl Rose. Och något mer, men jag vet ännu inte vad. Matilda är svårare, men jag tror att hon ska få min mormors vigselring i 23 karats guld. Den är så vacker med sitt lite slitna mönster av en lövgirlang runt om.

Kärleken vill inte ha någon julklapp, säger han. Men något vill jag ju ge honom. Ska fundera på vad...

Under tiden fyller jag på min mugg med Pasión Colombia och längtar lite efter honom.