Tänk också lite Big Bengt som var (är?) boss på High Chaparall borta i en annan del av Småland - och ni har en bild av managementet, dessutom.
Nu vet ni var jag var igårkväll, efter diverse andra äventyrligheter. Spanien. 1974. Kärleken m band var bokade för spelning där och eftersom det var traditionell hemvändarkväll var det absolut fullspikat. Jag var febrig och trött så jag ägnade mig mest åt att iaktta publiken, vilket iofs var mycket intressant. En annan intressant sak var när diskot plötsligt drog igång efter en knapp timmes gig. Såväl publik som band blev - minst sagt! - en smula överrumplade... Och bossen på stället klev helt sonika upp på scen och tillkännagav att nu måste nog grabbarna vila sig en stund..? Intressant beteende, på min ära. Och bandet packade ihop. Ett helt korrekt beslut.
De andra äventyren, då? Jo, jag mådde fint när Kärleken drog iväg för att fika hemma hos sångaren och dealen var att han skulle hämta upp mig sedan, så skulle jag vara med på soundcheck och sedan skulle vi dra direkt hem till hans syster på julfest. När han svängde förbi för att plocka upp mig kände jag en skum värk i kroppen och var lite frusen. Men jag hängde med i alla fall och tänkte att jag, i värsta fall, kunde vigga ett par alvedon av hans syrra. Knappt hade vi kommit fram till lokalen förrän jag började frysa ordentligt... händerna och fötterna blev iskalla... och känseln i dem liksom försvann, de domnade bort på något vis. Jag bara satt och skakade och kunde knappt prata för jag hackade tänder så... Så Kärleken fick skjutsa hem mig igen. Jag höll på att knappt få in nyckeln i låset och med ett uppbjudande av mina sista krafter (dramatiskt uttryck, eller hur?) fick jag av mig ytterkläderna, satte på vatten till te och bytte om till mysbyxor, tröja, strumpor, raggsockar och LOVIKKAVANTAR och iförd denna mundering kröp jag ner i sängen och bredde över mig en tjock fleecefilt och två täcken, varav ett av dun... Jag lyckades fippla i mig det mesta av teet, trots att jag skakade så det skvätte ur muggen och sedan lyckades jag somna, trots att jag frös så hemskt, och trots att jag var skraj för den tappade känseln och hjärtat som slog som en stånghammare.
Vaknade tre timmar senare. Sjöblöt. Men hyfsat pigg, bortsett från en lätt huvudvärk. Just då kom Kärleken hem och efter en kvarts uppfiffning var jag kavat nog att inte bara följa med på julfesten, utan t o m delta i en av tävlingarna; en utklädningskaraokegrej. Man fick poäng om man bjöd på sig själv och mer poäng om man dessutom kunde texten osv. Iförd en intressant mundering från Miljöstationen och med en rosa plyschkuk på huvudet framförde jag - med viss bravur och hattbyten allteftersom de olika personerna i låten (Polaren Pär hos det sociala - av Cornelis) hade replikerna. Jag har sällan känt mig så idiotisk, och samtidigt modig. Jag som AVSKYR sådant. Nu drog jag iaf ner en del skratt och det känner jag mig nöjd med. Tyvärr kunde vi ju inte stanna festen ut, eftersom det var gig på sagda Amigo. Men nu har jag iaf testat dels den berömda bastumetoden för utdrivande av bacillusker och dels att göra mig till allmänt åtlöje inför [mestadels] främmande människor... Efter det här vågar jag mig nog t o m på norsk karaoke.
Idag har jag varit hyfsat spak, dock, och efter att ha städat och fiffat lite, till tonerna av Sven Zetterberg, medans Kärleken råddade grejer så sov jag middag ett par timmar. Väcktes av Brazen Abbot - en ljuvlig musikalisk bekantskap. Skön, melodiös hårdrock med fina texter!
Kärleken hade fixat kaffe och så har vi mysfikat, kollat lite på videoupptagning från första gemensamma festen vi var på och bara slöat tillsammans.
Och vid tiotiden ikväll kommer Linus och hans tjej! Mera mys!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar