... i vilken vår hjältinna har gått under jord

Sala silvergruva, alltså. Tufft ställe!


















Och nu har jag fått några bilder från djupet.




































Här har vi Grabbarna Grus framför det 250 meter djupa Christinaschaktet. Jag tassade fram till kanten men drog mig snabbt tillbaka, det höga stängslet till trots. Jag fick totalsvindel...
Nästa gång jag är i krokarna ska jag helt klart ner på 155 meter. Så djupt pumpar de undan grundvattnet, nämligen. Och så finns det tuffingar som dyker i orterna för att kartlägga dem.
HUVVA!

















Som i alla underjordiska rum med självaktning finns det fladdermöss, förstås.













Nu, när hösten nalkas, samlas de i taket uppe vid hissen, i Knektschaktet, och myser till det! Tyvärr fick jag inga riktigt bra "stämningsbilder" à la Tolkien; det är så mörkt och salarna så stora att blixtarna inte förmår lysa upp.

Igår hade jag mina föräldrar här en timme.


















De var på besök hos min moster här i stan och förärade även mig med en stunds uppmärksamhet. De var åtminstone lite nyfikna på Kärleken och faktiskt var min mor mer välvillig än jag någonsin hade trott. Men kortfattad. *s* De är iaf uppriktigt glada för min skull, både vad gäller Kärleken och nya jobbet och lägenheten och allt. Och det känns bra.

















Av en händelse var Matilda & Rille också i stan, på blixtvisit för att packa om inför en tidigarelagd Norgeresa, för Matildas del. Så vi hade lite familjelunch.




































Eftersom Rille också är veggis (fast hardcore - jag är ju bara hittepå-dito) så lagade jag borstj och till det hade jag bakat ett grovt, mörkt bröd. Riktigt gott blev det! Jag älskar soppa i alla former och särskilt nu när sommarvärmen klingar av.

Idag har Kärleken varit och hämtat nycklarna till Lägenheten, och inspekterat renoveringen. Åååh, han tycker det blivit så fint!!! Han gick bara där och spankulerade och myste och pratade med mig i telefon och berättade hur det såg ut nu. Fasiken vad jag vill vara där NU!

Som det blir nu kommer han ändå att flytta in där (i helgen!) och bo en månad innan jag drar in med alla mina grejer. Nästa helg ska jag åka ner och ha med mig lite pysselsaker i alla fall. Några krukväxter och sånt som gör att det känns lite bebott. Sedan får vi fixa till resten när alla våra gemensamma grejer är på plats. Det kan bli lite meckigt - men kul! - eftersom han har en megaskivsamling och gitarrer och grejer och jag har massor av böcker/bokhyllor. Men det blir ett kärt nöje!

Och vilken kanonlösning det blivit för min flytt! Jag som redan råddat med liten lastbil (19kubik) och flytthjälp fick ett överraskande telesamtal från min handläggare Lars, på Arbetsförmedlingen, i morse. Eftersom jag stått inskriven som arbetssökande i mer än 6 månader och fått ett jobb med längre varaktighet än 6 månader får jag hela flytten bekostad av Af! En flyttfirma kommer hit, packar ner mina grejer, lastar i dem, kör till Emmaboda, lastar ur, packar upp och kör hem. LYXIGT! Saker och ting faller mig så väl i händer just nu att jag nästan blir lite orolig. Något måste ju ändå skita sig, eller? Eller.. nej... det måste det faktiskt inte. Som närmaste väninnan A. sa till mig idag: "Det är universum som belönar dig för allt slit du haft de senaste åren". Och kanske har hon rätt? Jag vill gärna tro det...

Dricka kaffe såhär dags är inte att tänka på, men jag ska laga mig en mugg te och sedan krypa i säng med Leon Uris' "Befrielsen" och läsa en stund. Och tänka på Kärleken...
Det tröttnar jag aldrig på.