Flytten av teleabonnemanget var ju betydligt smidigare såtillvida att det gick på nanosekunder den 22 september, just så som jag beställt. Problemet var bara att Felia lyckats med konststycket att koppla det till grannen tvärsöver i trappuppgången... Det är så FINT att leva i en digital tidsålder...
Men ANNARS är det oförskämt bra med mig. Att hoppa av tåget för tre veckor sedan och mötas av Kärleken och åka hem till oss kändes stort och underbart. Det gick fort att få ordning på grejerna - förutom mina CD-ställ som fortfarande står på vardagsrumsgolvet och de dithörande 350-400 skivorna står i travar längs en vägg. Jag har just avslutat min andra jobbvecka och när jag går och handlar möter jag folk som jag kan nicka och heja till och ibland rentav stanna och prata med (kollegor, elever och Kärlekens kompisar) och eftersom jag är en sorts kameleont känner jag mig redan tämligen hemmastadd här i byn/samhället/orten/whatever. ADSL-bristen gjorde ju att jag var tvungen att bli stammis på bibblan för att kunna kolla mail och pynta räkningar (och låna böcker, förstås) och här är ju inte så stort så jag har bra pejl på var allt finns. Sådant känns bra, tycker jag - jag finns i ett sammanhang, liksom.
Jobbet är tufft och jag är totalt utslagen när jag kommer hem på eftermiddagarna men det är också KUL! Än så länge har jag ju bara kunnat fokusera på att lära känna mina elever och få lektionerna att funka, men det känns så BRA. Jag jobbar med en stor "vanlig" klass som jag har i svenska och är mentor för, och så har jag 6 mindre grupper (om 3-7) med elever i "Studion" där vi jobbar med Eng/Sv/Sveng år 7-9. Totalt rör det sig om ca 40 elever (en del återkommer i olika gruppkonstellationer) och jag har lärt mig vad alla heter och haft tillfälle att prata lite mer med en del av dem. Kollegorna är också helt okej (nåväl - de flesta av dem...) så det gör inget att våra lokaler är rätt nedgångna eller att skolans datorer är så gamla att det står på dem att de är säkra för millenieskiftet. Å andra sidan står det inte vilket millennieskifte...
Jag ska bespara eventuella bloggläsare en massa lycko- och kärleksmyspysskriverier men... vårt hem... att komma hem... det är verkligen så det känns... Kärleken finns här och det känns på atmosfären. Jag är äckligt lycklig!
Och JO... jag har ju fått sålt min lägenhet! Och bra betalt fick jag också! Handpenningen går in på mitt konto idag och när jag tagit mig an några eftersatta räkningar ska jag tanka upp bilen och köra till Kalmar och shoppa loss lite på IKEA. Inte så mycket KUL som ska shoppas, mest lite krokar och extra hyllplan till Billy och sånt. Men det blir säkert något flärdfullt också, som ytterkrukor eller fina påslakan eller så... Egentligen har jag feber men det väljer jag att fetignorera. Kärleken är på väg till Dalarna för en spelning så jag kan vara hur asocial som helst ikväll. Däcka tidigt om så är.
Så jag är rik. Mest är jag rik på Kärlek och sköna vänskaper men också på pengar. Pengarna kommer dock att rulla iväg - mycket förståndigheter som inlösen av studieskulder etc och så en del ljuvliga oförståndigheter också! - men Kärleken och vänskaperna kommer att bestå. Länge.
Och imorron kommer Matilda och Johanna och hälsar på! Kanske Lillmysen också! DET ska bli så roligt! Frysen är dessutom fylld med kanelbullar och det står lasagne på menyn.
Fast närmast på programmet står alltså Kalmar. Jag hoppas jag hittar IKEA, men jag tror man ska köra mot Öland, typ. Vi var i Kalmar förra lördagen när Kärleken spelade på Rockvallen (och jag körde... en stor chevavan med släp!) och på natten försökte vi hitta nåt nattöppet ställe att äta på så jag har iaf en aning åt vilket håll jag ska. Tror jag. Medan jag samlar mig lite ska jag dricka en stor mugg Blue Java och längta efter Kärleken på väg norröver.
(Kärleken sjunger och spelar ovan. Bandet nedan.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar