Det finns bara en sak att göra; bryta ihop och gå vidare. Fr o m idag (nej, inte imorgon... idag!) är det hård regim som gäller för att jag ska kunna få vikten att sjunka i samma takt som min självkänsla ökar igen. Det får bli daglig powerwalk alt. jogging oavsett hur långa dagar jag har. Och det är SLUT med snask och snacks och alkohol. I första etappen är det stopp i 13 dagar, tills det är dags för den efterlängtade båttrippen, Rock at Sea. Där har jag för avsikt att unna mig alkohol. Sedan blir det nya tag i exakt 3 veckor, då vi ska ha en liten fest härhemma, jag & Kärleken.
Samtidigt ska jag ta tag i mitt kaxiga löfte till Kärleken att jag VISST kan jogga runt ER-sjön (liten fin parkpromenadrunda kring anlagd sjö, just runt knuten) på 10 minuter. Nästa söndag ska jag göra det. Jogga på tid, alltså. Sådeså.
Nu har jag inte varit helt förtappad och försoffad. Fredagarna högtidlighåller jag alltid genom att ha Fin Fredag, eftersom jag slutar tidigt och det gör Kärleken också (utom varannan fredag då han t o m är ledig) så vi liksom får långa mysiga helger tillsammans. Jag har alltid lite extra snygga kläder på mig på jobbet (typ som en omvänd 'casual Friday'... ;-)) vilket alltid innebär kjol (och gärna lätt provokativa 20-håls Undergroundkängor). Och när jag kommer hem fikar vi ihop och sedan låter vi dagen komma och vara som den vill. Och är det inte alltför pissigt väder tar vi en lång, skön promenad också. Så även i fredags; Hälsans stig på 5 km, i underbart väder. Det får duga.
Som klen ursäkt... (Kärleken och sjön)
Så... Solen har börjat bryta fram genom de grå molnmassorna och så snart jag druckit ur min mugg Blue Java som Kärleken har bryggt åt mig (han är en mästerlig bryggare av kaffe!) ska jag dra på mig träningskläderna och gå ut. Långt. Fort. Länge.
Over and out.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar