Det kändes nästan konstigt att komma "hem" i söndagskväll. Nu vill jag ju bara vika ihop livet här i Falkenberg och starta upp det i Emmaboda, istället. Och snartsnartsnart är det dags! Flyttlasset går på torsdag eller fredag i nästa vecka!
Den här veckan ska jag ägna åt att knyta upp lite lösa ändar, tänkte jag. Jag har några sköna vänner som jag ska träffa för att fika och/eller klämma ett par vört med, jag ska extramysa med mina "små" och ta farväl av en stad som jag tillbringat ohemult många år i.
Redan som bebis var jag sommarfalkenbergare, eftersom mina föräldrar hyrde hus av min faster & farbror (också badjävlar, av den värsta sorten; boråsare...) och sedan har jag gått nästan hela min grundskoletid i skolan här för att sedan komma tillbaka i slutet av 80-talet, bara någon månad innan Linus föddes.
Dagen har bjudit på en helt fantastisk värme och sol från klarblå himmel så en riktig långpromenad längs havet kändes som en bra grej. För att göra det lite extra minnesvärt tog jag med mig kameran:
Det här är norra änden av Skrea strand. Sällan är den så fin som såhär års, när den är nästan folktom och ändå så varm och skön...
Mittemot Hotell Strandbaden går den långa bryggan ut. Den är 250 meter lång och helt nyrenoverad efter att Gudrun slet sönder den och skickade in den i en glasad restaurang en halv kilometer söder om bryggfästet... Längst ut är en liten "veranda" med bänkar där man kan sitta och filosofera och förlora blicken vid horisonten.
Mera Skrea strand. Lätt hänt eftersom den är rätt lång. De två mörka plupparna ute i vattnet är faktiskt folk som badar. Motljuset gjorde dock att det inte blev så tydligt. De var för övrigt inte de enda badarna jag såg idag, så det är nog fortfarande rätt skönt i vattnet. Och det låg en hel del folk och solade och/eller picknickade uppe vid sanddynerna, eller "klitterna" som de heter här i Halland. Tacksamt att skämta lite ekivokt om, ibland.
Här har jag lämnat Skrea strand och passerar över ett parti med en del klippor och små, rara vikar med båtar och båthus. Båthuset som syns - fortfarande motljus! - här får mig alltid att tänka på ett litet fornnordiskt gudahus med de där små uppstickande grejerna vid taknockarna. Det gröna gräset runtom ger mig dessutom lätta islandsvibbar; fattas bara att det skulle trava omkring några söta islandshästar där, också. (Ja, "Korpen flyger" är en gammal favvofilm...)
Till Bastuholmen kan man bara gå torrskodd vid lågvatten, eller om man balanserar sig ut på stenmuren. Att ta sig UT på stenarna är svårt nog, men försök ta er IN igen en mörk kväll efter bastubad med tillhörande ölhävning... Också ett fint mål för en skön grillkväll en ljummen kväll.
Jag var bara tvungen att testa makrofunktionen (som jag nyss hittat) på kameran, på den här lilla krabbrackaren. Jag la den på min hand för att komma riktigt nära. Det starka ljuset gjorde att jag inte kunde se riktigt hur bilderna blev förrän jag kom hem och fick in dem i datorn. Men håll tillgodo.
När jag nått södra änden av Ringsegårds strand vände jag och traskade hemåt igen. Uppe på klipporna och stigarna mellan Ringsegård och Skrea växer det massor av söta, solvarma björnbär. SÅ gott! Gick där och tänkte på hur jag började gå den här långlånga strandpromenaden strax efter att jag flyttat in till stan, och på allt som hänt i mitt liv de här 4½ åren. I've come a long way...
Och visst var vattnet varmt - åtminstone inne vid strandkanten. Jag kommer att sakna havet. Jag vet det. Får se till att åka hit emellanåt, inte bara solvarma höstdagar utan gärna en dag när den elaka januaristormen piskar upp vågorna och man tappar känseln i ansiktet efter bara några minuter. När man inte längre härdar ut går man hem och dricker varm choklad. Ahh...
Bakom mig ser ni restaurangen där bryggan blåste in... Fast den är ju givetvis renoverad sedan länge. Där kan man äta god mat med lite havsanstrykning och dessutom lyssna på skön livemusik ibland. Fin kombination.
Jag konstaterar att även en mig närstående ung man brukar vara ute och promenera på samma håll som jag...
Nu har jag närmat mig stan igen. Här joggar jag varje morgon och när jag kommer upp till den gamla Tullbron, mitt i bild, har jag kommit ganska exakt halvvägs på Långa Rundan. Jag har redan hittat en bra Runda i Emmaboda även om den inte är lika vacker som den jag vant mig vid här.
Mitt på Tullbron samlas man vid tolvslaget på nyår för att skåla in ett gott, nytt år med andra falkenbergare - kända och okända. Jag undrar var- och hur - jag ska fira nyår i år. Oavsett hur/var kommer det att bli så BRA. Allt annat är omöjligt. ;-)
Och titta! Här är han ju - min Älskling!
I söndagsförmiddag (efter skön bakisfrukost på värdfolkets veranda) stannade vi till vid Tomatjouren i Långasjö för att köpa söta, ljuvliga tomater. Detta är landet, alltså. Man lyfter på locket, tar sina tomater (paketerade i påsar... och det fanns lite gurka och sånt också) och stoppar pengarna i en liten springa i väggen. Oärliga människor har dock föranlett att man alltså kameraövervakas under transaktionen... HOHO!
Nu ska jag äta potatismos och kycklingfilé med Johanna och sedan ta mig en mugg Pasión Colombia och tänka på Kärleken...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar