... i vilken vår hjältinna plockar upp en tråd

Det har inte blivit någon träning sedan förra måndagen, då jag åtminstone gjorde PW-milen med vännen/kollegan I. Först var det ju Polenresan och sedan en helg av totalutmattning. Helt slut var jag. Och gav mig själv lite ledigt från träningsambitioner och liknande. I måndags var det dock meningen att jag skulle sätta igång igen, med förnyade krafter, men C's beteende triggar de mest konstiga grejer hos mig själv, ibland. Den här gången var det som att all energi bara rann ur mig. Jag orkade ingenting. Jag ville ingenting. Annars händer det ju ibland att jag blir så förbannad att jag bara måste ut en runda för att liksom ladda ur. Kanske fungerade måndagens skrivande som en urladdning, istället?

Nåväl. Det får vara hur det vill med det. Igår efter jobbet tog jag min cykel och drog den till en cykelverkstad. På fredag är den klar och då jädrar blir det åka (eller snarare 'cykla') av! Jag var trött och hungrig och åt helt klart fler mackor än jag borde gjort, när jag kom hem igen, och till slut orkade jag helt enkelt inte med mig själv utan drog fram jävelmotionsjävelcykeljäveln från sitt gömsle i klädkammaren och cyklade 34 km på 45 minuter. Det är ett okej tempo.

Pratade lite med Bästaste A på msn, tog en dusch och slängde mig i säng. Satte väckaren på 05.50 och släckte. (Inom parentes sagt måste jag berätta att jag hade en väldigt explicit dröm om en - minst sagt - intim samvaro med en kille jag känner, men som jag verkligen aldrig tänkt på i dylika termer... Jag kommer aldrig kunna se honom igen utan att få ett litet belåtet flin på mina läppar. Och var lugna och fina nu... Det är ingen av er bloggläsare... och det stannar vid den här drömmen. Men jag säger som Gustaf Fröding: "Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få..." ;-))

Telefonen började spela Aïcha (den ljuvligaste väckningssignal jag någonsin haft!) punktligt och jag klev ur sängen och i träningskläderna och upp på ni-vet-vad. 45 minuter (och 34 km) senare klev jag av, nöjd och svettig - efter att ha kollat på TV4:s morgonprogram under tiden. In i duschen och sedan ut i köket där jag i rask följde satte på radion och laptopen, kokade gröt, lagade kaffe och kokade två ägg att ta med till lunch (har frukt här på jobbet, också...).

Jag har tagit lite mentalt sommarlov, så jag tog det lilla lugna med kaffemugg nr 3 och lyckades ändå vara på plats före åtta, åtminstone. (Imorgon får jag rappa på, för då har vi ju morgonmöte 07.45.) Det var en ljuvlig känsla att komma ut i den ljumma morgonluften, dra på solglajjerna och gå den korta biten till jobbet. En lätt och glad och positiv känsla. Jag behöver verkligen den där träningen/motionen. Inte bara fysiskt utan lika mycket mentalt!

Nu väntar en bra jobbdag. Onsdagar är fina grejer - mestadels jobbar jag med nior, och i lite större grupper, vilket passar mig förträffligt. I eftermiddag har vi ett möte och när jag kommer hem ska jag ta min PW-mil. Nu är jag på'at igen! JÄJ!

Ha en fin dag, me lovely ones. Vi hörs!