För inte så länge sedan satte jag upp som mål att kunna springa en hel mil. Utan att gå emellanåt, eller annat fusk. Nu har jag gjort det!
Jag sprang hela powerwalkmilen! På 57 minuter!
Jag är så äckligt glad och nöjd med mig själv!
Nu måste jag givetvis sätta ett nytt mål. Mål - har jag lärt mig - ska vara mätbara, realistiska och helst också tidsbestämda. Mitt nya mål blir dock en smula diffust i kanterna eftersom jag tänkte att det ska handla om att tycka det är skönt och roligt att springa. Jag tycker redan att det är kul... Fattas bara - det är kul att min kropp är så följsam och att den faktiskt ställer upp och gör som jag vill utan att gnöla alltför mycket. Men... själva springandet är inte så kul eller skönt. Jag är ganska fokuserad på att komma hem, helt enkelt. Dock kunde jag idag känna hur underbart och ljuvligt solvarm skog doftar... och jag såg en svagt gul fjäril med illorange kanter på vingarna, som satte sig på en blå blomma invid vägkanten (kan det finnas blklockor redan? Jag hann helt enkelt inte se vad det var för sorts blomma... men blåklockor kan jag i alla fall...). Så jag är kanske på väg, redan, mot att faktiskt också njuta av färden och inte bara målet?
Nåväl, detta är i alla fall mitt nya mål; att tycka om att springa och inte bara tycka om de sköna effekter jag får ut av det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Grattis till milen! Själv skulle jag inte orka springa 1 km. Kan säkert gå 3 mil om det behövs, men springa funkar inte alls.
Fjärilen var en aurorafjäril, en hane. Såg en jag också idag. De är tjusiga.
Aha? Det namnet ska jag lägga på minnet! Mycket vacker liten sak!
Det vr inte alls längesedan jag inte orkade en kilometer, heller... men man jobbar tydligen upp sin kondition rätt snabbt..? :)
Skicka en kommentar