... i vilken vår hjältinna känner sig blå

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; blå toner gör mig lycklig, alldeles oavsett om det gäller musik eller garn. Idag var jag en snabbvända till stan och köpte hem en bit varm ocean:













Det ska bli en tröja till Jenny. Men innan jag börjar ska jag montera det allra sista på Matildas tröja. Jag var egentligen klar, men tog upp en liten bit. Det är en ny erfarenhet för mig - att sträva efter "perfektion" när jag stickar. Det ska inte bara bli bra; det ska bli skitbra! Lite senare ikväll, efter pizzan och till vinet och filmen Jindabyne, ska jag börja lägga upp för bakstycket. Mysigt!

Jag har en del annat att hinna den här helgen, också. Min nya chef vill att jag (och alla andra medarbetare, förstås) skriver ett brev till honom på minst 1 A4-sida och max 25. Som stöd och hjälp gav han oss en radda ord att fundera och tänka kring...













... och tänker gör jag. Men nu i helgen måste jag få ner mina tankar kring både nuläget, så som jag uppfattar det, och framtiden, så som jag ser den och/eller vill ha den. Det är inte gjort i en grisblink, direkt. Men spännande och det bådar även lite gott kring den nye chefen; han är givetvis intresserad av att komma upp på banan så snart som möjligt, men det känns faktiskt också (inte bara utifrån det här, då...) som att han faktiskt lyssnar och bryr sig.

Det är kallt ute. Kallt och snöigt och jag får lite adventskänsla här. Imorgon ska jag palta på mig rejält med kläder och ta en riktigt lång och skön promenad. Tror faktiskt jag ska avstå från techno och hårdrock och istället slänga in lite Trans-Siberian Orchestra. Det fungerar som rena meditationen, för mig, och jag behöver det!