... i vilken vår hjältinna reorganiserar sig

Vilken platta! Jag är helt sänkt av den. Och jag kan inte ens säga varför - mer än att den kommunicerar med mig. Här får ni första spåret på plattan; bli inte förvånade om jag bombar er med fler vad det lider.

Jag har ibland lite svårt att komma till ro när jag ska sova, så jag brukar köra lite utvald musik tyst, tyst, tyst på stereon. Den här funkade sisådär - för jag hade lite svårt att bara slölyssna.

Kansaskonserten i onsdags var bra! Mycket bra, t o m. Publiken var däremot lite trist. Lite lam, helt enkelt. Men jag njöt, tillsammans med Bästaste A, Patrik & Elin & Patrik & Johan och någon mer.

I torsdags, efter en synnerligen lång sovmorgon, träffade jag Rara V på stan och tog en megalång fika och pratade om Svåra Saker. Hon hade just kommit hem från Sthlm, där hon vakat över sin far som gått bort. V. - jag tror du läser det här; vet att jag tänker på dig! Och, som en liten tröst mitt i all sorg och saknad; du hann vara mycket med din pappa, hann prata med honom, ställa många frågor och få många svar... Jag tror sådant är ovärderligt...

Fredag: upp rätt tidigt och greja och sedan åka till Helsingborg, möta upp med Bästaste A och åka vidare till Varberg för en synnerligen traditionell och mycket trevlig midsommarafton - lekarna till trots (och nej... det blev åtminstone inte Små Grodorna och sådant....).

Äh... vafasen... här kommer en Lovelåt, till:

Enjoy! ;-)

På midsommardagen körde vi söderut efter att sakta ha vaknat till liv ("sakta" är ett relativt begrepp när man gästar denna morgonpigga familj... ;-)) och jag hoppade av hos Johanna, i Falkenberg, för att rå om henne ett par dagar. När vi satt på hennes veranda och drack kaffe, innan mina reskamrater drog vidare, visade det sig att hon liksom förträngt att jag skulle hälsa på... *s* Men hon blev faktiskt GLAD i alla fall och vi hade ett par gosiga och mysiga dygn, där. Tacos med en av hennes bästisar på lördagskvällen (och jag var så SLUT efter midsommaraftonens utsvävningar att jag somnade klockan nio på hennes säng, när jag bara skulle ligga och läsa lite medan hon och Karin bubblade...) och på söndagsförmiddagen fick vi låna Anders (barnens far) bil och körde ut till Stugan Vid Sjön I De Djupa Skogarna där jag - trots ett envetet duggregn och avsaknad av "scoutvatten" att fuska med - lyckades göra upp en eld (ute, givetvis...) så vi kunde göra kaffe och sedan sitta i fukten och värmen från elden och dricka kaffe och vara en smula filosofiska.

Johanna hade också hittat papper på att jag faktiskt är godkänd som hennes övningskörningshandledare t o m oktober 2008, så hon fick köra en bra bit av vägen hem. Hon var glad (och duktig) och jag var avslappnad. Och till skillnad från somligas uppfattning råkar jag vara en både bra och erfaren bilförare och newbie-instruktör... ;-)

Igår eftermiddag satte jag mig på tåget hem mot Emmaboda. Det är skitskumt att den kortaste restiden (ett enda byte, och med kort väntetid) var den över Lund..? Jag hade nog gissat Göteborg, men så var icke fallet - åtminstone inte en måndagseftermiddag och av de med tillgängliga platser. Nåväl - resandet kändes okej tills jag vänt upp mot smålandsskogarna - då kom den där otäcka klumpen i magen igen... den som liksom förflyttar och förändrar sig tills den bildat ett levande rotsystem som liksom inte bara kramar om nervknuten i solar plexus utan också slingrar sig runt mina lungor så att jag får fysiskt svårt att andas. Den ville inte lösa upp sig heller, förrän jag varit hemma en stund... satt på lite bra musik... ätit lite... pratat med Bästaste A en stund i telefon... Fanfanfan.

Nu känns det dock betydligt bättre. Jag har sovit gott, sitter i sängen med laptopen och en stor mugg svart, hett, starkt Pasión Colombia och Love på stereon, dårå... Senare idag ska jag gå en sväng och lämna/låna lite böcker... handla lite god middagsmat... göra lite kreativt pyssel (som kan innefatta att jag tar fram skissblocket)... kanske se en film... Liksom samla ihop mig för nästa äventyr. Som någon sa igår: "Du har ju sommarlov. Du behöver ju inte vara i Emmaboda en dag mer än nödvändigt...". Och det är så sant så sant. Och det ska jag inte heller. Eller så bjuder jag hit goda vänner - för jag gillar ju byn som sådan, och jag trivs i mitt hem...

(Jag tänkte att jag skulle lagt in lite bilder från dagarna som gått, men jag kom på att de ligger på Johannas dator. Jag återkommer med dem.)

Ha en skön 24:e juni, me lovely ones! Det ska jag ha!